.
.
blundade och skrev
Idag ville jag verkligen inte gå ut, min kropp skrek efter varmare breddgrader. Någonstans som inte är här, någonstans som möjligen inte är Sverige. Men jag var tvungen att gå ut, jag var tvungen att köpa mjölk. För har jag ingen mjölk försvinner trivsamheten över min notoriska start på morgonen; havregrynsgröten. Och äter jag inte havregrynsgröt, så har jag inget att äta alls. Och äter jag inte alls så fungerar jag förmodligen inte som medmänniska.
Min hjärna slog hela tiden till med briljanta lösningar på problemet, minns exempelvis att jag tänkte: Men fattiga afrikaner äter ju inte, de klarar ändå av att leva. Det händer ibland att latheten beslagtar mitt förnuft, och får mig att tänka i absurda banor. Efter ett par sekunders betänketid slog det mig dock att fattiga afrikaner inte alltid överlever, och att det finns en anledning till att man ständigt pratar om fattigdomen i Afrika. Det finns alltså en anledning till att jag från början tänkte på just fattiga afrikaner. Därav existerade ingen direkt genväg förbi mjölken.
Denna jävla mjölk.
svenska epidemins ordlista
Den äldre småländskans uttal och slang har inte(som till skillnad från t.ex. förorternas) sin grund i mixad kultur och nationalitet, utan har istället sin grund i lathet. Här följer några ord av ren och skär gammal småländska, som nödvändigtvis inte har någon stavning. Men jag improviserar.
Sian - Sidan
Unneh - Under
Tjeä - Man är sur på något. T.ex: Jag är så jefla tjeä på Bosse nu"
Späe - Groggvirke; vätska man blandar ut sprit med.
Ente - Dumheter. T.ex: Sluta upp med dina ente nu!
Listan kan naturligtvis göras oändlig, men i detta nu är min hjärnkapacitet knappt godkänd så därav är eventuella kompletteringar nödvändiga. De smålänningar som är av den yngre generationen, rör sig vanligtvis inte med ord av denna karaktär. Notera vanligtvis, för djupt inborrade i Narnias skogar finns de sjungande Valtra-kepsarna. Där är ord som detta en självklarhet, en stolt accessoar. Man är med eller mot, ordvandalist eller inte. Man ska även vara främmande för andra kulturer och personer utan spår av inavel.
Men självklart går jag inte omkring utan några arv av detta. I min del av småland har man helt eliminerat bokstaven R, om den inte kommer före en konsonant. Därför ställer jag mig frågande till mina föräldrars val av namn till mig och min bror. Oscar och Viktor. Enligt den småländska gramatiken blir detta i talesätt, Oskka och Vikto. Det hela är problematiskt utanför de vanliga stadsgränserna, eftersom man får det svårt att göra sig förstådd.
eskalerar
Hörde en medelålders man stå och tala om sin gravida hustru häromdagen, och om hur länge det var kvar tills födseln och så vidare. Det var rätt och slätt ett helt vanligt svensson-samtal, tills idioten kläcker kommentaren: "Har ju pojkar sen innan va, det vore skönt att få en flicka nu. De är ju mycket lugnare."
Alltså. Jag förstår inte hur man kan stå och säga så, utan att skämmas. För genom att säga så, godtar man vårt samhälles största problem; det som skapar alla dessa klyftor mellan olikheter.
Pojkar är inte lugnare än flickor, på grund av att de får lära sig tidigt att det är okey att ta mer plats och skrika högre. Flickor får lära sig att vara lugna, inte ta för sig och att ta hand om allt. Det är fortfarande så i vårt samhälle.
Och det skrämmer mig utav helvete.
Flickor gillar inte rosa genetiskt. Pojkar gillar inte blått genetiskt. Flickor gillar inte att laga mat och städa genetiskt. Pojkar gillar inte traktorer och bilar genetiskt.
Det här förstår ju vem som helst. Eller?
Är det 2000-talet? Eller ska jag ropa på min svarte slav imorgon, så att han förbereder hästen innan ridturen till jobbet?
Problemet ligger inte i toppen, utan i grunden. Man kan förmodligen inte lära gamla hundar sitta, men man kan uppfostra ett barn.
ett misstag som kan leda till missfall
Skulle dock skriftligt återberätta historien för en viss person, inga namn nämnda. Det blev ett litet misstag, bara. Jag lyckades nämligen med bedriften att skriva Robert de Niro istället för Paolo Roberto, vilket i sin tur gör berättelsen helt sjuk och ologisk. Detta var dock ett problem jag märkte när personen i fråga redan trodde på det. Denne trodde alltså att Robert de Niro befann sig på krösatåget mellan Växjö och Värnamo.
Ha ha! Det är fanimig helt jävla otroligt.
Och jag skrattar än idag.
oförmögen att uppfatta vad som händer i omvärlden
Undrar därav hur utvalet av den tjänsten går till.
- Alltså kraven för jobbet är att du har erfarenhet av nyhetsuppläsning tidigare, att du är redo att arbeta i ett högt tempo och har högskolepoäng inom radio eller annan relevant utbildning. Och ja, eh, en sak till. Du Måste läsa upp nyheterna med gröt i munnen, helst havregryn. Men om det är risgryn så kanske vi kan se mellan fingrarna, he, om du förstår. Men helst havregryn, alltså.
igen och igen och igen
Jag kommer hem, nött och sliten ifrån träningen. Märker att lägenhetsporten är öppen med hjälp av en cola-flaska, förmodligen för att idioter utan tillåtelse ska komma in utan problem. Får mig en rejäl överraskning när jag, 10 meter ifrån hissen, ser fyra unga wannabe-goths-men-är-klena-emos sitta runt hissen. De får panik när de ser mig och springer in i hissen och åker upp. JAHA! tänker jag, och tar trapporna. I samma skede tar de hissen ner igen, och hyschar varandra på ett obehaglig sätt som får mig att känna mig hotad.
Sedan följer ett katt och råtta-drama utan dess like. Jag stannar i trappan; de stannar i trappan.
Utöver det här hände inget exceptionellt, men principen säger mig att gå ut igen och köra etnisk rensning i Värnamo.
Ursäkta min franska, gott folk. Jag är inte en kreativ skribent för tillfället.
ett mindre helvete
Det är många dagar de står, onyktra vid klockan ett på natten en vardag, ute på balkongen och lever rövare. Oftast så avnjuter de en cigg, samtidigt som de skriker om all världens problem. Dessutom, lagom till att jag stiger upp på morgonen runt 05.15, börjar dem repetera på trummor och gitarrer.
Men det är balkongsbeteendet som är den stora boven i dramat. Med tanke på att jag bor ovanför ett uteställe, så är huset väl isolerat för diverse ljud. Däremot, så är balkongen cirka två meter under mitt sovrumsfönster, vilket resulterar i att jag hör ljuden som om det vore i samma rum.
Jag har dock inte brytt mig speciellt mycket, tills inatt. Det var ett uppvaknande av skräck, för jag förstod definitivt inte vad det var som small hela tiden. Svaret på den frågan var att två fulla individer, varav en är bartender, jonglerade med flaskor. Bartendern skulle visa upp sina skills, och den andre i fråga skulle filma det hela. Med tanke på det onyktra tillståndet tappade han naturligtvis flaskorna i marken hela tiden.
Otroligt irriterande. Till slut tittade jag vad klockan egentligen var, och den visade sig vara 02.30.
Vem fan är full vid den tiden, en onsdagsnatt? Det hela gör mig både irriterad och konfunderad, och jag tolererar det snart inte längre. Jag drar kopplingen till att det har med Värnamos folkhögskola att göra, att det kanske är någon halvalkoliserad Skövde-bo som av någon anledning har hittat hit för att finna meningen med livet. Då frågar jag mig själv: Vem åker till Värnamo för att studera? Är inte det det dummaste ni hört?
trots underläge, måste man se helheten
Funderade på innebörden av låten If I were a boy med Beyonce idag.
Känns det inte som hon tar jämställdhestfrågan i handen, och drar tillbaka den ett par steg i utvecklingen?
Tänkte dessutom på hur det vore om en manlig artist hade framfört låten Stupid girls med Pink. Herrejävlar, vilket liv det hade blivit. Justin Timberlake står på scenen och sjunger; "what happened to the dream of a girl president? She's dancing in a video next to 50cent, lalala!" Ha ha! Han hade blivit mordhotad av extremfemenistiska gorillor som snubblar på sina hängbröst.
Förstå mig rätt nu.
Men så är man där igen. Lagom, finns bara i Sverige.
KAMPANJ; anti-prosit
De var trötta på rutinerna, på det ryggradsbefasta i vardagen och att ständigt följa linjerna som har sin grund i det förflutna.
De ville ha en förändring.
Men de var inte dumdristiga, all förändring skulle ha sin början i det lilla. De små saker som ingen tänker på, men som äter upp oss som parasiter inifrån.
De skulle börja med uttrycket prosit.
Prosit var vägledningen, motivationen och anledningen till visionen om en förändrad värld.
Något var påväg att hända, något stort.
Frågan är bara; med eller mot oss?
För mer bakgrundsinformation: http://cluelez.blogg.se/2009/february/prosit.html#comment
storleken har viss betydelse
På grund av sin längd har jag numera två roliga smeknamn på honom.
- Shortzenegger
- Kräftbetet
Ha ha! Visst är det roligt?
Någon som har något annat roligt att kalla en kort jävel?
ett resonemang som inte går att tvätta bort
Nej, jag vet ärligt talat ingenting om min framtida arbetssituation.
Hur ska man tackla sånt här? Chefen höll ett föredrag om stödgrupper, som skulle vägleda en vilsen själ i finanskrisens mäktiga gap. De som mig, som hade känslan av att vara på varslandets brant, hade en nedstämd attityd om faktumet och om livet i allmänt. Jag höll med och likt en social kameliont drog jag klyschor om att allt är någons fel.
Jag ljög.
Mitt i allt helvete kände jag en viss upprymdhet. En upprymdhet som viskande om frihet, om ett rutigt knyte längs järnvägsspåren. Att jag kanske får bli den anomi i samhället jag alltid velat; levandes som en soldat i kloakerna med ett medvetet utanförsskap.
Jag känner fortfarande så. Och till er eventuellt varslade som läser det här. jag vet! Ni kanske bildar ett avsky mot mig och min person nu, över min naiva barndomsvision. Jag förstår det, och jag gillar inte att jag själv resonerar såhär. Men trots otaliga försök att skaka bort min skrämmande nyfikenhet, så är den kvar.
Jag hänger inte med huvudet, jag är snarare redo för nya utmaningar. Om det så ska vara att äta blöjor i fontänen på Storgatsbacken.
svar
Ekvationens svar är givetvis filmen True lies.
Tilläggas ska att Robert var den enda personen som deltog, men skall för den sakens skull inte bli beslagtagen på sin skärpa och vishet.
igår? vadå? vem?
Vinden var varm, träden log och en lycklig symbios av allt det goda svepte över min själ som en sommarbris i juli.
En bättre Danny Devito-rulle, chips, Ben & jerry-glass och två vänner. Det var stereotypen av ett misslyckande.
Hulkande med literglassen framför sig; "Betty-Sue, you know what we're gonna do? We're gonna eat alot of ice cream and forget about that Johny. You're to good for him!"
Men jag ser det inte som ett misslyckande, bara en överskattad dag med en sötsockrad touch.
inte igen!
Jag svär på självaste Gud, det är nära bristningsgränsen nu. En eller två artiklar till om Sanna Brådings knarkande och jag skjuter mig själv i huvudet.
en fråga
Vad blir svaret:
en övertränad stammande accentvåldförande österrikare + en rödhårig överreklamerad flamma som klär bäst i vattenkammat backslick = ?
Vinnaren får ett mycket värdefullt pris.
let's go
En del människor läste en blogg jag skrev här, för väldigt längesedan. Det var roligt.
Så jag tänkte inte längre än att jag kör här igen, för här är det bäst.
Här är det även mörkt och trivsamt, eller misstycker ni?
tänker till
Det finns personer som har en livsguide, en sorts person dem tänker på när de är i knipa. Till exempel, vad hade Lasse Berghagen gjort nu?
Jag finner ingen riktig förståelse för det där. Man borde ju snarare tänka, vad hade Papphammar gjort nu? Tja, förmodligen ramlat och slagit sig på alla fysiska ting som existerar i rummet. Då kan det i alla fall inte gå sämre.
Försök att vara lite logiska, gott folk.
hoppar från ting till ting
Ni kanske undrar varför jag har ett sadistiskt långfinger som pekar åt omvärlden på min banner. Ibland gör även jag det, så känn er inte konstiga.
Det är inte så att jag vill be er dra åt helvete, för då vore det väl dumt att ha en blogg? Däremot, så är det en charmig kontrast i att någon som kallas för Påsen säger fuck you till någon eller något. Förutom det faktumet, så hade jag gärna sagt just fuck you till det småstadslutheranska arv som iscensattes på mitt jobb idag;
arbetare 1: jahadö, skotta snö idag då?
arbetare 2: Jag tror det! Man får passa på innan det smälter.
jag: .... !?
Kontrast var ordet.
rytm
Idag gick jag runt och nynnande på en låt som inte finns.
Till slut hade jag även lite text i huvudet, som handlade om Sverige och dess innebörd.
Några gick såhär:
you glorified christmas, I hope you go away, all this stress for a single day. A toy, a ball, a bed, a shoe; another sweater from grandma to.
don't you worry, midsummer's here, we're all alcoholics one day a year. eat up your fish, drink up your can, we're five to ten in a caravan. the girl is pink, the boy is blue, fuck you norms I hate you to.
Sweden, I don't remember your finest days cause' I was drunk all summer.
Världens mest pålitliga duschtrubadur levererar igen.
truth to be told
Jag får gåshud av att köpa dunjackor!
Ha ha! Fyfan, en sann ordvits. Sådär ja, nu har jag varit rolig för idag.
att skrika rättvisa fult
Min största dubbelmoral som person är välmående kontra medmänsklighet.
Jag tycker vi har orättvisor i samhället, som jag gärna poängterar att jag är emot. Alla ska ha samma förutsättningar, varesig hudfärg, läggning, kön OCH så vidare. Orkar inte skriva mer om det nu, jag är ingen debattör, för tillfället.
Å andra sidan, så ser jag en stor charm i att sätta folk på plats. Och göra det brutalt; en överdriven verbalitet. Vart kan man få utlopp för det?
Kanske kan man skapa en schablon av sig själv i ett annat forum. Ett forum som man nödvändigt vis inte behöver relatera till samhället, och i den gömma sig för normerna. Tänk att exempelvis få chansen att spela Ari Gold i TV-serien Entourage. Han säger precis vad han tycker till vem som helst, och med väldigt aggresiva och fula ord. I ett av avsnitten ber han sin homosexuella assistent gå på ett möte med en klient som också är homosexuell, i syfte att verka bögvänliga. När assistenten ställer sig något skeptisk till detta, säger Ari:
"Lloyd, this is a big one. So just grab your best dress and know that today your love of cock is a huge access to this company."
Förstår ni vad jag menar?
fortsättning
Angående mitt inlägg om pinsamma incidenter:
Viktor säger: har jag berättat då jag kallade en tjej lesbisk och hon stod bakom mig
lille Napoleon säger: DET är en klassiker
lille Napoleon säger: och jag vill rätta dig
lille Napoleon säger: sa du inte: jag vet vilken kön han/hon har
lille Napoleon säger: vad hon/han nu hette
Viktor säger: nänä, det är en annan story
bakgatan av det fria ordet
En tanke har susat runt i min tankspridda skalle idag, likt en inträngd orm bland aggresiva åsnor.
Kan vi inte gå med på en sak, allihopa. Vi reviderar ord som solidaritet, medmänsklighet, utanförskap, mobbning, gemenskap, ondhet, godhet, etc.
Vi byter ut alla dem, mot en kombination av två ord; sunt förnuft.
Om alla hade sunt förnuft hade de exempel på ord jag just drog upp, aldrig behövts användas. I alla fall i ett negativt och ondskefullt sammanhang.
Men som alltid, finns det en hake. Alla har inte sunt förnuft, de flesta människor är dumma i huvudet. Demokrati, gott folk, d e m o k r a t i. Är en självklarhet i ett modernt samhälle, men demokratin tillåter även idioter att få sin röst hörd. Och det är en smäll vi får leva med.
prekär situation
Jag satt i vanlig ordning rätt upp och ner på tåget. Det ökända krösatåget, där alkisar florerar runt som om det vore Ryssland.
Idag, just idag, ställde sig en onykter varelse framför mig, precis framför ett förråd med utebliven bevakning. Han öppnade ett kylskåp, med tanken på något att hamstra, utan resultat. Vad trodde han det skulle finnas där? En helt ny värld av sprit? Med en nedstämd attityd tittade han vidare i förrådet, där han till sin stora förtjusning till slut fick tag i en packe toalettpapper. Som ingenting tog han allt och spatserade vidare.
Jag satt närmast. Alla runt omkring mig såg att jag såg, och jag kände det som att alla blickar gav mig ansvaret att göra något. Vad skulle jag göra? Säga till? Jag vet, jag vet. Att börja gorma på grund av ett par toarullar kanske är onödigt, men jag visualiserade pinsamheten som skulle inta sin plats OM konduktören märkte detta och frågade mig. Skulle jag då ljuga inför allihop och påstå mig vara ovetande? Eller skulle jag säga vad som hänt, och efter det svara på frågan om varför jag inte sa något från början?
Allt slutade med att jag höll käft, ett naturligt val. Och det var ingen som sa något, och ingen konduktör som lade märke till något. Jag ljög för mig själv, dolde min osäkerhet med ett utanförskap mot samhället. Jag är för cool för att bry mig, ha! Jag var egentligen bara en rädd liten pojke i rollen som den blekfega svensken.
Men nu mår jag bra, och allt. Efter omständigheterna, liksom.
HALLÅ DÄR! KÖP BLÅBÄR!
När det råder finanskris, behöver världen folk som sticker ut hakan lite.
Förra fredagen brände jag av 6000 riksdaler på ett Playstation 3 med tillbehör. Min kompis Robert brände nyligen spontant av 7000 riksdaler på en laptop. Bara sådär.
Det går inte bra, nu. Men det är sådana som vi, med våra små resurser, som försöker sätta något i rullning här. Pengarna har ju inte försvunnit från vår jord, de är bara instängda i fittor.
SLÄPP TILL lite nu, knipfittor. Det här håller ju inte.
