amatörhörnan

Hörde en medelålders man stå och tala om sin gravida hustru häromdagen, och om hur länge det var kvar tills födseln och så vidare. Det var rätt och slätt ett helt vanligt svensson-samtal, tills idioten kläcker kommentaren: "Har ju pojkar sen innan va, det vore skönt att få en flicka nu. De är ju mycket lugnare."

Alltså. Jag förstår inte hur man kan stå och säga så, utan att skämmas. För genom att säga så, godtar man vårt samhälles största problem; det som skapar alla dessa klyftor mellan olikheter.
Pojkar är inte lugnare än flickor, på grund av att de får lära sig tidigt att det är okey att ta mer plats och skrika högre. Flickor får lära sig att vara lugna, inte ta för sig och att ta hand om allt. Det är fortfarande så i vårt samhälle.
Och det skrämmer mig utav helvete.

Flickor gillar inte rosa genetiskt. Pojkar gillar inte blått genetiskt. Flickor gillar inte att laga mat och städa genetiskt. Pojkar gillar inte traktorer och bilar genetiskt.
Det här förstår ju vem som helst. Eller?

Är det 2000-talet? Eller ska jag ropa på min svarte slav imorgon, så att han förbereder hästen innan ridturen till jobbet?
Problemet ligger inte i toppen, utan i grunden. Man kan förmodligen inte lära gamla hundar sitta, men man kan uppfostra ett barn.