amatörhörnan

Varje dag på mitt arbete, blir jag ständigt fascinerad i hur de äldre komponerar sina meningar, och i hur de uttalar ord.
Den äldre småländskans uttal och slang har inte(som till skillnad från t.ex. förorternas) sin grund i mixad kultur och nationalitet, utan har istället sin grund i lathet. Här följer några ord av ren och skär gammal småländska, som nödvändigtvis inte har någon stavning. Men jag improviserar.

Sian - Sidan

Unneh - Under

Tjeä - Man är sur på något. T.ex: Jag är så jefla tjeä på Bosse nu"

Späe - Groggvirke; vätska man blandar ut sprit med.

Ente - Dumheter. T.ex: Sluta upp med dina ente nu!

Listan kan naturligtvis göras oändlig, men i detta nu är min hjärnkapacitet knappt godkänd så därav är eventuella kompletteringar nödvändiga. De smålänningar som är av den yngre generationen, rör sig vanligtvis inte med ord av denna karaktär. Notera vanligtvis, för djupt inborrade i Narnias skogar finns de sjungande Valtra-kepsarna. Där är ord som detta en självklarhet, en stolt accessoar. Man är med eller mot, ordvandalist eller inte. Man ska även vara främmande för andra kulturer och personer utan spår av inavel.
Men självklart går jag inte omkring utan några arv av detta. I min del av småland har man helt eliminerat bokstaven R, om den inte kommer före en konsonant. Därför ställer jag mig frågande till mina föräldrars val av namn till mig och min bror. Oscar och Viktor. Enligt den småländska gramatiken blir detta i talesätt, Oskka och Vikto. Det hela är problematiskt utanför de vanliga stadsgränserna, eftersom man får det svårt att göra sig förstådd.