blundade och skrev
Idag ville jag verkligen inte gå ut, min kropp skrek efter varmare breddgrader. Någonstans som inte är här, någonstans som möjligen inte är Sverige. Men jag var tvungen att gå ut, jag var tvungen att köpa mjölk. För har jag ingen mjölk försvinner trivsamheten över min notoriska start på morgonen; havregrynsgröten. Och äter jag inte havregrynsgröt, så har jag inget att äta alls. Och äter jag inte alls så fungerar jag förmodligen inte som medmänniska.
Min hjärna slog hela tiden till med briljanta lösningar på problemet, minns exempelvis att jag tänkte: Men fattiga afrikaner äter ju inte, de klarar ändå av att leva. Det händer ibland att latheten beslagtar mitt förnuft, och får mig att tänka i absurda banor. Efter ett par sekunders betänketid slog det mig dock att fattiga afrikaner inte alltid överlever, och att det finns en anledning till att man ständigt pratar om fattigdomen i Afrika. Det finns alltså en anledning till att jag från början tänkte på just fattiga afrikaner. Därav existerade ingen direkt genväg förbi mjölken.
Denna jävla mjölk.
