I love you, Will Ferrell
I'm nothing but a human onion.
Infact we all are.
Infact we all are.
nostalgisk förundran
Mina ögon beskådade en skrynklig jacka på håll. Den var min, naturligtvis, för det hela var i min lägenhet.
Min vårjacka, tänkte jag, och kände genast igenom fickorna. Där i fann jag mitt halsband, som jag länge letat efter. Eller, det var snarare en boll av guldiga trådar. Det är rent av fascinerande hur en jacka som luggit still, kan skapa den planet av komplexa knopar som utgjorde det forna halsbandet. Ja, fascinerande är rätt ord.
Det hela får mig att tänka på barndomens glansdagar innehållande TV-spel. Förr om åren var man inte befriad med trådlösa handkontroller. Långt ifrån. Hade någon nämnt orden trådlös handkontroll, hade jag förmodligen skrikit att jorden är platt och spårlöst försvunnit. Nehe du, här jobbade vi med sladdar. Dessa jävla sladdar.
Jag vet inte hur och jag vet inte varför, men efter ett tag började man ana att handkontrollssladdarna börjat trassla in sig. Och ingrep man inte på momangen, så hade man till slut ett konstverk. Ett helt obegripligt sladd-fenomen. En knop som hade fått scouterna att begå kollektivt självmord.
Man sköt upp på problemet, anpassade sig efter sladdarnas regler. Till slut satt man, två stycken, en meter ifrån TV-skärmen eftersom att sladdarna inte räckte längre.
Sedan var man tvungen att göra det dagslånga arbetet att trassla upp det igen. Men i efterhand kan jag känna att man inte borde gjort det. Man borde istället ha låtit det vara, så länge att när de gräver för arkeologiska fynd om hundratals år finner detta mästerverk av lathet.
- Ser du, Börje? Sega Megadrive. Hmm, mitten 1990-tal, skulle jag tro.
Men vad i hela....!?
- Vad är det, Börje?
Ser du sladdarna, Bengt. Det är fantastiskt. Hur har de gjort den knopen? Hur, Bengt? Det här är jordens sjunde underverk, tametusan!
Min vårjacka, tänkte jag, och kände genast igenom fickorna. Där i fann jag mitt halsband, som jag länge letat efter. Eller, det var snarare en boll av guldiga trådar. Det är rent av fascinerande hur en jacka som luggit still, kan skapa den planet av komplexa knopar som utgjorde det forna halsbandet. Ja, fascinerande är rätt ord.
Det hela får mig att tänka på barndomens glansdagar innehållande TV-spel. Förr om åren var man inte befriad med trådlösa handkontroller. Långt ifrån. Hade någon nämnt orden trådlös handkontroll, hade jag förmodligen skrikit att jorden är platt och spårlöst försvunnit. Nehe du, här jobbade vi med sladdar. Dessa jävla sladdar.
Jag vet inte hur och jag vet inte varför, men efter ett tag började man ana att handkontrollssladdarna börjat trassla in sig. Och ingrep man inte på momangen, så hade man till slut ett konstverk. Ett helt obegripligt sladd-fenomen. En knop som hade fått scouterna att begå kollektivt självmord.
Man sköt upp på problemet, anpassade sig efter sladdarnas regler. Till slut satt man, två stycken, en meter ifrån TV-skärmen eftersom att sladdarna inte räckte längre.
Sedan var man tvungen att göra det dagslånga arbetet att trassla upp det igen. Men i efterhand kan jag känna att man inte borde gjort det. Man borde istället ha låtit det vara, så länge att när de gräver för arkeologiska fynd om hundratals år finner detta mästerverk av lathet.
- Ser du, Börje? Sega Megadrive. Hmm, mitten 1990-tal, skulle jag tro.
Men vad i hela....!?
- Vad är det, Börje?
Ser du sladdarna, Bengt. Det är fantastiskt. Hur har de gjort den knopen? Hur, Bengt? Det här är jordens sjunde underverk, tametusan!
timmarna jag inte minns, är de jag inte vill glömma
Jag går, varje dag, till ett jobb med trevliga kollegor där jag känner att min lön står högre än det jag presterar.
Jag har umgåtts med mina närmaste vänner nu varje dag så länge att jag förundras över att jag inte tröttnar på dem, och att de inte tröttnar på mig. Den vänskapen får man bara en gång i livet.
Jag bor i en löjligt liten stad, där inget är som det ska. Men ovanstående gör att det är roligt hela tiden.
Jag har mina föräldrar i livet och nära mig. Jag älskar dem som vänner och familjemedlemmar och jag känner att de älskar mig.
Jag får utöva det roligaste jag vet ett flertal gånger i veckan, fotboll. Dessutom i det mest socialt roliga lag man kan tänka sig.
Sedan lyssnar jag på Pink. Hon sjunger: but how do I feel this good sober?
Hon har en poäng där, tänker jag.
Jag har umgåtts med mina närmaste vänner nu varje dag så länge att jag förundras över att jag inte tröttnar på dem, och att de inte tröttnar på mig. Den vänskapen får man bara en gång i livet.
Jag bor i en löjligt liten stad, där inget är som det ska. Men ovanstående gör att det är roligt hela tiden.
Jag har mina föräldrar i livet och nära mig. Jag älskar dem som vänner och familjemedlemmar och jag känner att de älskar mig.
Jag får utöva det roligaste jag vet ett flertal gånger i veckan, fotboll. Dessutom i det mest socialt roliga lag man kan tänka sig.
Sedan lyssnar jag på Pink. Hon sjunger: but how do I feel this good sober?
Hon har en poäng där, tänker jag.
ryser inpå natten
Lyssnar på basen ifrån Harrys. Den dunkar upp från mitt golv som frusna demoner i sökandet efter värme
Det hela är frustrerande. Mest på grund av att jag inte kan göra något åt saken.
I mitt självömkande söker jag tröst i fotbollen. Finns det någon, fotbollsälskare eller inte, som inte kan tycka det här är det bland det mäktigaste som finns?
Det är inte bara idrott, det är passion. Kärlek. Respekt. Något helt annat.
Det hela är frustrerande. Mest på grund av att jag inte kan göra något åt saken.
I mitt självömkande söker jag tröst i fotbollen. Finns det någon, fotbollsälskare eller inte, som inte kan tycka det här är det bland det mäktigaste som finns?
Det är inte bara idrott, det är passion. Kärlek. Respekt. Något helt annat.
givande, förundrande och på sitt sätt underbart
Bakgrundsfakta: Green Day spelas på radio.
äldre kollega: Hör du Green Day eller?
jag: Ja! gillar du dem?
äldre kollega: Nä..
jag: Nehe
äldre kollega: De låter lite som punken på 70-talet
jag: Jasså? Gillade du punken på 70-talet?
äldre kollega: Nä..
Jag: Nehe
vad ska vi kalla det här, då?
Jag ryser.
Jag ryser så in i helvete av att bara läsa rubriken, av att bara se bilden. Där, mina damer och herrar, har ni min Alkilles-häl. Insekter. Småkryp. Bugs. Ants. Demoner. Djävulens utsända.
De har mig i sin fulla makt. Idag kom det in en humla på jobbet och surrade instabilt och förvirrat runt överallt. Många såg det som ett vårtecken, ja! wiiih! vår! skrek dem. Jag själv blev helt paralyserad, koncentrationen kunde inte falla på något annat än just den där jävla humlan. Jag följde dess rörelsemönster in i minsta detalj. Och varje gång den närmade sig runt sex meter, greppade jag tag i en sprutflaska med rödsprit och tänkte ungefär: Come on, motherfucker. I dare you! Oh, yes I am! I ain't fuckin around this time! I am LOCO!
Men hade den flygit på mig hade jag förmodligen viftat och sprungit runt som en liten skolflicka.
Sån är jag.
black eye
Spelade fotboll igår, och då blev det så illa att jag nickade ihop med en och fick en smäll över ögonbrynet. Då reagerade min kropp genom att svullna. Därav artade sig en gigantisk blodsvullnad över ögonbrynet. Efter en natts sömn har det blodet vandrat ner symetriskt runt ögat. Man kan nu se en stadig så kallad blåtira.
Det är kul, har alltid velat ha en sådan.
Konversationer av detta slag kan då skapas:
Oh my God, John! What happened to your eye!?
- I, ehh, I.....I fell...fell in the stairs.
You fell? How!? You fell right on your eye?
- YES! I FELL! Okay!? I fell on my fuckin eye! What don't you understand!? I FELL!
Woh, John! Calm down. I didn't mean to...please. I mean, hello! Don't judge me.
- I'm sorry. You're just a good friend, I know. I must go now. Damn, I promised my self I wouldn't cry. I'll call you later. bye...
Det är kul, har alltid velat ha en sådan.
Konversationer av detta slag kan då skapas:
Oh my God, John! What happened to your eye!?
- I, ehh, I.....I fell...fell in the stairs.
You fell? How!? You fell right on your eye?
- YES! I FELL! Okay!? I fell on my fuckin eye! What don't you understand!? I FELL!
Woh, John! Calm down. I didn't mean to...please. I mean, hello! Don't judge me.
- I'm sorry. You're just a good friend, I know. I must go now. Damn, I promised my self I wouldn't cry. I'll call you later. bye...
lista på saker man kan göra en härlig fredag
1. Supa skallen av sig; carpe diem. Bara låtsas att idag är den sista dagen du lever, och därav festa som det.
2. Njuta av vårsolen! Kanske grilla? Kanske avnjuta en bättre öl med goda vänner?
3. TV-spelskväll! Varför inte gå way back och samla ihop gängen från förr och spela exempelvis Super Mario på Nintendo 8-bit?
4. Gå på din mormors 70-årskalas! Ett dussin senila människoslitage som berättar historier om förr. Men inte vilka historier som helst, det är dom du redan hört 300 gånger!
5. Åka på bio! Kanske med en dejt, kanske med en vän. Vad vet jag? En underbar kombination av att socialisera och vara tyst länge, är det i alla fall.
I don't know about you guys, men jag väljer alternativ 4! Härligt! Great! FANTASTISKT!!!!!!!!!!!!!!!!!!
2. Njuta av vårsolen! Kanske grilla? Kanske avnjuta en bättre öl med goda vänner?
3. TV-spelskväll! Varför inte gå way back och samla ihop gängen från förr och spela exempelvis Super Mario på Nintendo 8-bit?
4. Gå på din mormors 70-årskalas! Ett dussin senila människoslitage som berättar historier om förr. Men inte vilka historier som helst, det är dom du redan hört 300 gånger!
5. Åka på bio! Kanske med en dejt, kanske med en vän. Vad vet jag? En underbar kombination av att socialisera och vara tyst länge, är det i alla fall.
I don't know about you guys, men jag väljer alternativ 4! Härligt! Great! FANTASTISKT!!!!!!!!!!!!!!!!!!
paradoxalt engagerande
Innan jag gick med i facket, och var en så kallad "svartfot", så fick jag höra att det var brist på solidaritet. Att jag inte slogs för laget, att det bara inte gick att vandra runt på jobbet utan att vara engagerad.
Sedan gick jag med i facket, jag visade min solidaritet för arbetskollegorna.
Det första jag fick engagera mig i var en röstning. Den gick ut på om vi kunde tänka oss att skära ned arbetstiderna till 85% procent i juli och augusti, för att eventuellt slippa alternativt fördröja ytterliggare ett varsel.
Det röstades ned. I min situation, ung och långt ner i rangordningen, var att rösta ja det enda alternativet. Annars gräver jag min egen grav. Det innebär att dem som röstade nej, är dem som är säkra på att vara kvar, förmodligen dem äldre.
De tjänar hellre några få tusen i två månader, och låter oss gå hem.
Därav tog dem deras eget slagord, solidaritet, och stoppade upp i röven så långt att jag troligen aldrig ser det igen.
romantiserar meningslöshet även i drömmarna
Jag är inne i en period av egendomliga drömmar.
Natten som gick skapade en dröm där jag var sportjournalist, som dock bara skrev om fotboll.
Den kändes verklig, men märklig, för den var så klar. Någonstans i drömmen fick jag frågan om varför jag är så framgångsrik.
"Jag är inte som alla andra. Se mig som en konstnär som bara målar motivet fotboll." svarade jag.
Var inte det vackert, på någotvis?
ser tillbaka på min hittils största blogg-period
från nästan dröm till dröm, till verklighet
Det var natt, en fridfull natt.
Men helt plötsligt tog fridfullheten slut, och istället kom en smäll, tätt följd av mindre smällar. Jag vaknade, såklart.
Det lät som om någon släppte ett bowlingklot i min trappuppgång, som sedan small och förde oväsen i sin resa ner mot botten.
Ljudet var helt oförklarligt klockan 05.02. När det dessutom gäller att logiskt förklara saker i min yrvakenhet är jag helt paranoid. Eller rättare sagt, jag blir paranoid. Ett bowlingklot kunde det ju inte vara? Var det istället någon som ramlade i trappen? Måste jag springa och hjälpa en döende människa?
Mitt hjärta började bulta. Jag blev helt paralyserad; vad i helvete var det som small? Kommer jag att dö?
Efter mycket övervägande kom min paranoida yrvakenhet fram till att det var hissen som gått sönder. Den hade helt enkelt bara sluta att hänga fast och kraschlandat. Efter denna något märkliga summering av situationen fann jag lugn, och somnade.
Händelseförloppet slutade naturligtvis inte i min halvsovande person, utan följde även med in i min troget surrealistiska drömvärld, helt naturligt. Då var det en man som dött i hissen, som fastnat mellan två lägenhetsplan. Fortfarande helt naturligt att drömma om det, med tanke på vad jag tidigare kommit fram till.
Drömmen slutade med att jag gick in i min lägenhet, efter diverse polisrapporter, där jag finner en apa. En liten, liten apa.
Denna apa är aggressiv och biter sönder hela min hand.
Mönstret av min naturliga dröm bröts drastiskt, och jag förstår längre ingenting alls.
Vart i helvete kom apan ifrån?
Men helt plötsligt tog fridfullheten slut, och istället kom en smäll, tätt följd av mindre smällar. Jag vaknade, såklart.
Det lät som om någon släppte ett bowlingklot i min trappuppgång, som sedan small och förde oväsen i sin resa ner mot botten.
Ljudet var helt oförklarligt klockan 05.02. När det dessutom gäller att logiskt förklara saker i min yrvakenhet är jag helt paranoid. Eller rättare sagt, jag blir paranoid. Ett bowlingklot kunde det ju inte vara? Var det istället någon som ramlade i trappen? Måste jag springa och hjälpa en döende människa?
Mitt hjärta började bulta. Jag blev helt paralyserad; vad i helvete var det som small? Kommer jag att dö?
Efter mycket övervägande kom min paranoida yrvakenhet fram till att det var hissen som gått sönder. Den hade helt enkelt bara sluta att hänga fast och kraschlandat. Efter denna något märkliga summering av situationen fann jag lugn, och somnade.
Händelseförloppet slutade naturligtvis inte i min halvsovande person, utan följde även med in i min troget surrealistiska drömvärld, helt naturligt. Då var det en man som dött i hissen, som fastnat mellan två lägenhetsplan. Fortfarande helt naturligt att drömma om det, med tanke på vad jag tidigare kommit fram till.
Drömmen slutade med att jag gick in i min lägenhet, efter diverse polisrapporter, där jag finner en apa. En liten, liten apa.
Denna apa är aggressiv och biter sönder hela min hand.
Mönstret av min naturliga dröm bröts drastiskt, och jag förstår längre ingenting alls.
Vart i helvete kom apan ifrån?
jag fastnade någonstans mellan bibeln och min porr
Påsken är en speciell högtid för mig.
Jag hedrar Jesus, för att han offrade sitt eget kött och blod för mig.
Jag drack vin, hans blod. Jag åt bröd, hans kött.
Om någon betvivlar min härkomst till himlen, så ska ni minnas dessa ord, dessa tecken på vetskap och visdom.
Jag satt dock inte med handlederna spikade på ett kors. Däremot satte jag spiken i kistan HAHAHHAHA HAHAHAHAHAHAHAHHA FATTAR NI !?!?!?!?!
Jag hedrar Jesus, för att han offrade sitt eget kött och blod för mig.
Jag drack vin, hans blod. Jag åt bröd, hans kött.
Om någon betvivlar min härkomst till himlen, så ska ni minnas dessa ord, dessa tecken på vetskap och visdom.
Jag satt dock inte med handlederna spikade på ett kors. Däremot satte jag spiken i kistan HAHAHHAHA HAHAHAHAHAHAHAHHA FATTAR NI !?!?!?!?!
påsk
Idag dog Jesus.
Undrar hur det kändes, med spikarna och allt.
Det ska vi testa idag.
Undrar hur det kändes, med spikarna och allt.
Det ska vi testa idag.
ge mig demokratins blixtar och dunder!
Jag är helt ointresserad av politik.
Kalla det ignorans, kalla det dumheter, men jag är totalt ointresserad.
Varför?
Vad är det för bleka och genomruttna politiker vi har då? Som aldrig brinner? Som bygger sin karaktär runt sifo-undersökningar?
Det blixtrar absolut inget alls runt våra framfröstade plastdockor. Händer det någon gång, att de erkänner brister och fel, kanske säger: "ojdu, där har högern/vänstern rätt, en bra poäng. vi ska jobba på den frågan också", så lovar jag att min röst faller där.
För nu verkar de inte mänskliga; de är verbalt pretentiösa robotar, med syfte att fånga dig med broschyrens mäktiga håv.
Dessutom händer det ju aldrig något roligt. Vart är Sveriges Berlusconi? Förutom snatteri av godis, så är en eventuell mensfläck på Mona Sahlin det mest rafflande som kan hända.
Kalla det ignorans, kalla det dumheter, men jag är totalt ointresserad.
Varför?
Vad är det för bleka och genomruttna politiker vi har då? Som aldrig brinner? Som bygger sin karaktär runt sifo-undersökningar?
Det blixtrar absolut inget alls runt våra framfröstade plastdockor. Händer det någon gång, att de erkänner brister och fel, kanske säger: "ojdu, där har högern/vänstern rätt, en bra poäng. vi ska jobba på den frågan också", så lovar jag att min röst faller där.
För nu verkar de inte mänskliga; de är verbalt pretentiösa robotar, med syfte att fånga dig med broschyrens mäktiga håv.
Dessutom händer det ju aldrig något roligt. Vart är Sveriges Berlusconi? Förutom snatteri av godis, så är en eventuell mensfläck på Mona Sahlin det mest rafflande som kan hända.
just let love be your guide, my friend
I tiderna när artisterna har, på ett alldeles för överdrivet och mättande sätt, moderniserat att sjunga på svenska, som är det töntigaste sångspråket, är det kul att människor som Salem al Fakir fortsätter på engelska.
Och gör det underbart bra.
Och gör det underbart bra.
lös
En omvänd kentaur sa till mig att jag måste fly.
Fly till det tragiska paradiset där alla ovetande bor.
Där hästarna är beiga och hundarna turkosa.
Fly till det tragiska paradiset där alla ovetande bor.
Där hästarna är beiga och hundarna turkosa.
