amatörhörnan

Innan jag gick med i facket, och var en så kallad "svartfot", så fick jag höra att det var brist på solidaritet. Att jag inte slogs för laget, att det bara inte gick att vandra runt på jobbet utan att vara engagerad.

Sedan gick jag med i facket, jag visade min solidaritet för arbetskollegorna.

Det första jag fick engagera mig i var en röstning. Den gick ut på om vi kunde tänka oss att skära ned arbetstiderna till 85% procent i juli och augusti, för att eventuellt slippa alternativt fördröja ytterliggare ett varsel.
Det röstades ned. I min situation, ung och långt ner i rangordningen, var att rösta ja det enda alternativet. Annars gräver jag min egen grav. Det innebär att dem som röstade nej, är dem som är säkra på att vara kvar, förmodligen dem äldre.
De tjänar hellre några få tusen i två månader, och låter oss gå hem.

Därav tog dem deras eget slagord, solidaritet, och stoppade upp i röven så långt att jag troligen aldrig ser det igen.