timmarna jag inte minns, är de jag inte vill glömma
Jag går, varje dag, till ett jobb med trevliga kollegor där jag känner att min lön står högre än det jag presterar.
Jag har umgåtts med mina närmaste vänner nu varje dag så länge att jag förundras över att jag inte tröttnar på dem, och att de inte tröttnar på mig. Den vänskapen får man bara en gång i livet.
Jag bor i en löjligt liten stad, där inget är som det ska. Men ovanstående gör att det är roligt hela tiden.
Jag har mina föräldrar i livet och nära mig. Jag älskar dem som vänner och familjemedlemmar och jag känner att de älskar mig.
Jag får utöva det roligaste jag vet ett flertal gånger i veckan, fotboll. Dessutom i det mest socialt roliga lag man kan tänka sig.
Sedan lyssnar jag på Pink. Hon sjunger: but how do I feel this good sober?
Hon har en poäng där, tänker jag.
Jag har umgåtts med mina närmaste vänner nu varje dag så länge att jag förundras över att jag inte tröttnar på dem, och att de inte tröttnar på mig. Den vänskapen får man bara en gång i livet.
Jag bor i en löjligt liten stad, där inget är som det ska. Men ovanstående gör att det är roligt hela tiden.
Jag har mina föräldrar i livet och nära mig. Jag älskar dem som vänner och familjemedlemmar och jag känner att de älskar mig.
Jag får utöva det roligaste jag vet ett flertal gånger i veckan, fotboll. Dessutom i det mest socialt roliga lag man kan tänka sig.
Sedan lyssnar jag på Pink. Hon sjunger: but how do I feel this good sober?
Hon har en poäng där, tänker jag.
Kommentarer
Trackback
