ryser inpå natten

Lyssnar på basen ifrån Harrys. Den dunkar upp från mitt golv som frusna demoner i sökandet efter värme
Det hela är frustrerande. Mest på grund av att jag inte kan göra något åt saken.

I mitt självömkande söker jag tröst i fotbollen. Finns det någon, fotbollsälskare eller inte, som inte kan tycka det här är det bland det mäktigaste som finns?



Det är inte bara idrott, det är passion. Kärlek. Respekt. Något helt annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0