ett resonemang som inte går att tvätta bort
Nej, jag vet ärligt talat ingenting om min framtida arbetssituation.
Hur ska man tackla sånt här? Chefen höll ett föredrag om stödgrupper, som skulle vägleda en vilsen själ i finanskrisens mäktiga gap. De som mig, som hade känslan av att vara på varslandets brant, hade en nedstämd attityd om faktumet och om livet i allmänt. Jag höll med och likt en social kameliont drog jag klyschor om att allt är någons fel.
Jag ljög.
Mitt i allt helvete kände jag en viss upprymdhet. En upprymdhet som viskande om frihet, om ett rutigt knyte längs järnvägsspåren. Att jag kanske får bli den anomi i samhället jag alltid velat; levandes som en soldat i kloakerna med ett medvetet utanförsskap.
Jag känner fortfarande så. Och till er eventuellt varslade som läser det här. jag vet! Ni kanske bildar ett avsky mot mig och min person nu, över min naiva barndomsvision. Jag förstår det, och jag gillar inte att jag själv resonerar såhär. Men trots otaliga försök att skaka bort min skrämmande nyfikenhet, så är den kvar.
Jag hänger inte med huvudet, jag är snarare redo för nya utmaningar. Om det så ska vara att äta blöjor i fontänen på Storgatsbacken.
svar
Ekvationens svar är givetvis filmen True lies.
Tilläggas ska att Robert var den enda personen som deltog, men skall för den sakens skull inte bli beslagtagen på sin skärpa och vishet.
igår? vadå? vem?
Vinden var varm, träden log och en lycklig symbios av allt det goda svepte över min själ som en sommarbris i juli.
En bättre Danny Devito-rulle, chips, Ben & jerry-glass och två vänner. Det var stereotypen av ett misslyckande.
Hulkande med literglassen framför sig; "Betty-Sue, you know what we're gonna do? We're gonna eat alot of ice cream and forget about that Johny. You're to good for him!"
Men jag ser det inte som ett misslyckande, bara en överskattad dag med en sötsockrad touch.
inte igen!
Jag svär på självaste Gud, det är nära bristningsgränsen nu. En eller två artiklar till om Sanna Brådings knarkande och jag skjuter mig själv i huvudet.
en fråga
Vad blir svaret:
en övertränad stammande accentvåldförande österrikare + en rödhårig överreklamerad flamma som klär bäst i vattenkammat backslick = ?
Vinnaren får ett mycket värdefullt pris.
let's go
En del människor läste en blogg jag skrev här, för väldigt längesedan. Det var roligt.
Så jag tänkte inte längre än att jag kör här igen, för här är det bäst.
Här är det även mörkt och trivsamt, eller misstycker ni?
tänker till
Det finns personer som har en livsguide, en sorts person dem tänker på när de är i knipa. Till exempel, vad hade Lasse Berghagen gjort nu?
Jag finner ingen riktig förståelse för det där. Man borde ju snarare tänka, vad hade Papphammar gjort nu? Tja, förmodligen ramlat och slagit sig på alla fysiska ting som existerar i rummet. Då kan det i alla fall inte gå sämre.
Försök att vara lite logiska, gott folk.
hoppar från ting till ting
Ni kanske undrar varför jag har ett sadistiskt långfinger som pekar åt omvärlden på min banner. Ibland gör även jag det, så känn er inte konstiga.
Det är inte så att jag vill be er dra åt helvete, för då vore det väl dumt att ha en blogg? Däremot, så är det en charmig kontrast i att någon som kallas för Påsen säger fuck you till någon eller något. Förutom det faktumet, så hade jag gärna sagt just fuck you till det småstadslutheranska arv som iscensattes på mitt jobb idag;
arbetare 1: jahadö, skotta snö idag då?
arbetare 2: Jag tror det! Man får passa på innan det smälter.
jag: .... !?
Kontrast var ordet.
rytm
Idag gick jag runt och nynnande på en låt som inte finns.
Till slut hade jag även lite text i huvudet, som handlade om Sverige och dess innebörd.
Några gick såhär:
you glorified christmas, I hope you go away, all this stress for a single day. A toy, a ball, a bed, a shoe; another sweater from grandma to.
don't you worry, midsummer's here, we're all alcoholics one day a year. eat up your fish, drink up your can, we're five to ten in a caravan. the girl is pink, the boy is blue, fuck you norms I hate you to.
Sweden, I don't remember your finest days cause' I was drunk all summer.
Världens mest pålitliga duschtrubadur levererar igen.
truth to be told
Jag får gåshud av att köpa dunjackor!
Ha ha! Fyfan, en sann ordvits. Sådär ja, nu har jag varit rolig för idag.
att skrika rättvisa fult
Min största dubbelmoral som person är välmående kontra medmänsklighet.
Jag tycker vi har orättvisor i samhället, som jag gärna poängterar att jag är emot. Alla ska ha samma förutsättningar, varesig hudfärg, läggning, kön OCH så vidare. Orkar inte skriva mer om det nu, jag är ingen debattör, för tillfället.
Å andra sidan, så ser jag en stor charm i att sätta folk på plats. Och göra det brutalt; en överdriven verbalitet. Vart kan man få utlopp för det?
Kanske kan man skapa en schablon av sig själv i ett annat forum. Ett forum som man nödvändigt vis inte behöver relatera till samhället, och i den gömma sig för normerna. Tänk att exempelvis få chansen att spela Ari Gold i TV-serien Entourage. Han säger precis vad han tycker till vem som helst, och med väldigt aggresiva och fula ord. I ett av avsnitten ber han sin homosexuella assistent gå på ett möte med en klient som också är homosexuell, i syfte att verka bögvänliga. När assistenten ställer sig något skeptisk till detta, säger Ari:
"Lloyd, this is a big one. So just grab your best dress and know that today your love of cock is a huge access to this company."
Förstår ni vad jag menar?
fortsättning
Angående mitt inlägg om pinsamma incidenter:
Viktor säger: har jag berättat då jag kallade en tjej lesbisk och hon stod bakom mig
lille Napoleon säger: DET är en klassiker
lille Napoleon säger: och jag vill rätta dig
lille Napoleon säger: sa du inte: jag vet vilken kön han/hon har
lille Napoleon säger: vad hon/han nu hette
Viktor säger: nänä, det är en annan story
bakgatan av det fria ordet
En tanke har susat runt i min tankspridda skalle idag, likt en inträngd orm bland aggresiva åsnor.
Kan vi inte gå med på en sak, allihopa. Vi reviderar ord som solidaritet, medmänsklighet, utanförskap, mobbning, gemenskap, ondhet, godhet, etc.
Vi byter ut alla dem, mot en kombination av två ord; sunt förnuft.
Om alla hade sunt förnuft hade de exempel på ord jag just drog upp, aldrig behövts användas. I alla fall i ett negativt och ondskefullt sammanhang.
Men som alltid, finns det en hake. Alla har inte sunt förnuft, de flesta människor är dumma i huvudet. Demokrati, gott folk, d e m o k r a t i. Är en självklarhet i ett modernt samhälle, men demokratin tillåter även idioter att få sin röst hörd. Och det är en smäll vi får leva med.
prekär situation
Jag satt i vanlig ordning rätt upp och ner på tåget. Det ökända krösatåget, där alkisar florerar runt som om det vore Ryssland.
Idag, just idag, ställde sig en onykter varelse framför mig, precis framför ett förråd med utebliven bevakning. Han öppnade ett kylskåp, med tanken på något att hamstra, utan resultat. Vad trodde han det skulle finnas där? En helt ny värld av sprit? Med en nedstämd attityd tittade han vidare i förrådet, där han till sin stora förtjusning till slut fick tag i en packe toalettpapper. Som ingenting tog han allt och spatserade vidare.
Jag satt närmast. Alla runt omkring mig såg att jag såg, och jag kände det som att alla blickar gav mig ansvaret att göra något. Vad skulle jag göra? Säga till? Jag vet, jag vet. Att börja gorma på grund av ett par toarullar kanske är onödigt, men jag visualiserade pinsamheten som skulle inta sin plats OM konduktören märkte detta och frågade mig. Skulle jag då ljuga inför allihop och påstå mig vara ovetande? Eller skulle jag säga vad som hänt, och efter det svara på frågan om varför jag inte sa något från början?
Allt slutade med att jag höll käft, ett naturligt val. Och det var ingen som sa något, och ingen konduktör som lade märke till något. Jag ljög för mig själv, dolde min osäkerhet med ett utanförskap mot samhället. Jag är för cool för att bry mig, ha! Jag var egentligen bara en rädd liten pojke i rollen som den blekfega svensken.
Men nu mår jag bra, och allt. Efter omständigheterna, liksom.
HALLÅ DÄR! KÖP BLÅBÄR!
När det råder finanskris, behöver världen folk som sticker ut hakan lite.
Förra fredagen brände jag av 6000 riksdaler på ett Playstation 3 med tillbehör. Min kompis Robert brände nyligen spontant av 7000 riksdaler på en laptop. Bara sådär.
Det går inte bra, nu. Men det är sådana som vi, med våra små resurser, som försöker sätta något i rullning här. Pengarna har ju inte försvunnit från vår jord, de är bara instängda i fittor.
SLÄPP TILL lite nu, knipfittor. Det här håller ju inte.
