amatörhörnan

Jag skriver en text och blir förbryllad över hur politiskt korrekt den är. Den riktigt sprudlar av övergödda akademiska termer, och till slut känns det som jag har skapat ett monster. När jag sedan går igenom mitt acklimatiserade verk finner jag bara ett ord som är rödmarkerat, och därav enligt Word felstavat. Det är förnamnet på en kvinna jag nämner, Gunlög Sundberg.

Och jag undrar, hur fan kan man heta Gunlög?

"Det reflexiva verbet ska kongruera med subjektet och det konstrueras med en viss preposition"

Jag vet inte vart min hjärna är; maskineriet har blivit så rostigt att on-knappen fastnat och är helt omöjlig att trycka ner. Med huvudet i varmt vatten, försöker jag aktivera hjärnsubstans i hopp om att kunna förstå mer än hur man borrar ett hål, stoppa i en nit och trycka av.
Man är tillbaka med axelremsväskan i högsta hugg, i ett vimmel av nytt folk. Och mitt i detta vimmel av nytt folk, finns ett vimmel av massiva ord som man ska komprimera, och sedan leverera något utav det.
Blicken är nödigt avslappnad, den ska i bästa fall föreställa något i stil med, - Vadå, jag kan allt här. Jag vet hur allt funkar. Herregud, jag har gått i de här korridorerna sen Hylands tid. Men sedan står man där, med skägget i kopiatorn och med smulor på pianoflygeln som står jämte skylten, "Använd inte pianot som matbord."

Men som allt annat, så löser det sig. Även om de studentikosa pengarproblemen redan visat sig framåt i almanackan, och även om hyresvärden visade missnöje med våra glädjetjut efter klockan 23.00 i lördags. Jag bara lutar mig tillbaka och tänker som vanligt; Ha! Jag bryr mig inte ett skit. Jag är så jävla rock n' roll.
Sedan läser jag i min bok igen.
"Det reflexiva verbet ska kongruera med subjektet och det konstrueras med en viss preposition"

Jag undrar följande:
Vad är det för sjuk människa som uppfinner kodorden man måste slå in för att kunna publicera sin kommentar på diverse bloggar?
Senast fick jag slå in: jaffa herman. Minns att jag slagit in: verbal solution.
Vem är Herman som dricker jaffa? Varför har han då en sådan fallenhet för apelsin att jag måste slå in det? En verbal lösning är alltid en fin tanke, men vad menas med just verbal solution i det här sammanhanget?
Kanske är allt random. Det finns ett lager med ord, som länkas ihop till en kod. Men det är något visst med just de här koderna som gör att jag får en kall känsla i magen, som gör att jag nästan känner mig iakttagen.
Jag känner ett starkt behov av att kommunicera med kodorden, lösa knutarna som gör mig förvirrad.

- Tjena. Skulle bara vilja publicera en kommentar här. Är det lugnt med dig?

jaffa herman

- Ursäkta?

I will kill your family.

- Va?

Verbal solution

- Okey. Jag bara skriver in det här, eller?

I've got a picture of your sister.

- Va? Vad i..!?

jaffa herman

- Okey. Tack!