spänt avslappnad
"Det reflexiva verbet ska kongruera med subjektet och det konstrueras med en viss preposition"
Jag vet inte vart min hjärna är; maskineriet har blivit så rostigt att on-knappen fastnat och är helt omöjlig att trycka ner. Med huvudet i varmt vatten, försöker jag aktivera hjärnsubstans i hopp om att kunna förstå mer än hur man borrar ett hål, stoppa i en nit och trycka av.
Man är tillbaka med axelremsväskan i högsta hugg, i ett vimmel av nytt folk. Och mitt i detta vimmel av nytt folk, finns ett vimmel av massiva ord som man ska komprimera, och sedan leverera något utav det.
Blicken är nödigt avslappnad, den ska i bästa fall föreställa något i stil med, - Vadå, jag kan allt här. Jag vet hur allt funkar. Herregud, jag har gått i de här korridorerna sen Hylands tid. Men sedan står man där, med skägget i kopiatorn och med smulor på pianoflygeln som står jämte skylten, "Använd inte pianot som matbord."
Men som allt annat, så löser det sig. Även om de studentikosa pengarproblemen redan visat sig framåt i almanackan, och även om hyresvärden visade missnöje med våra glädjetjut efter klockan 23.00 i lördags. Jag bara lutar mig tillbaka och tänker som vanligt; Ha! Jag bryr mig inte ett skit. Jag är så jävla rock n' roll.
Sedan läser jag i min bok igen.
"Det reflexiva verbet ska kongruera med subjektet och det konstrueras med en viss preposition"
