dolda observationer
Det var ett tag sedan nu, men jag stod utanför systembolaget. Jag stod där och betraktade regndropparna som sprutade sin vrede över hela socknen.
Just det här regnet var ett sådant som saknade syfte. Det hade inte varit en period av hetta innan, så att man kunde sagt något i stil med: Ja, det är i alla fall bra för brandrisken. Eller, det här är bra för böndernas skörd. Nej, det fanns absolut inget utrymme för en ångestdämpande lögn.
Allt var bara djävulens verk, eller Guds urin, eller något annat logiskt.
Jag tog skydd under Gröna husets trygga tak, och väntade på en lucka för att springa.
Plötsligt hör jag en röst som säger: "Regnet faller, och vi med det."
Jag vände mig om och fick se en avdankad människa, en laglös garageinneboende vars enda behov är alkohol.
Han gav mig ingen chans till att ifrågasätta citatet, vad det innebar och vad det hade för ursprung. Han fortsatte istället beklaga sig över att han var för snurrig för att cykla, och hur mycket han hatade somalier. Dessutom var han väldigt noga med att poängtera att han inte var full, han hade bara rökt på.
Sedan försvann han.
Jag har inte tänkt så mycket på hans första mening sen dess, förräns det idag slog mig. Återigen när jag stirrade på meningslösa vattendroppar.
Första känslan är att det faktiskt var en alkoholist som bara snackade skit, som inte visste vad han sa. Men andra känslan är något större. Det kanske var en metaforisk poäng i citatet som jag inte förstår. Många alkoholister sitter på en parkbänk hela dagarna, de observerar folk samtidigt som lådvinet gör dem lulligt öppensinnade. De måste kunna betrakta livet på ett helt annat sätt.
Parkbänksalkoholister är kanske våra största livspoeter, en oanvänd resurs i samhället.
Det är allt jag säger.
fåglarna! av Oscar Petersson
Ett par konstiga tyska turister satt och pratade, jag förstod ingenting, eftersom jag inte kan tyska. Men jag undrade ändå vad som drev dem till denna plats.
"Det är vackert här, nästan som man är utomlands", sade en svensk scout.
"Far åt helvete, innan jag slår dig", tänkte jag då.
Och så var det fåglar, av alla dess slag. Dessa jävla fåglar! Ni har säkert sett filmen Fåglarna av Alfred Hitchcock, och jag tror inte filmens innebörd är en omöjlighet.
De spatserar redan obehagligt nära en. Och en dag, kommer fåglarna inse att vi är rädda för dem. Att vi springer om dem attackerar oss och vår föda. .
När den dagen väl kommer, vad gör vi då? Hur dödar man fåglar?
Du kan kanske döda en, men inte en hel flock. Skjuter man en, flyger alla andra.
Usch, usch och åter usch. Hemska tanke.
viva la lera
Musik, sprit och skit är en symbios som gör mig lycklig.
Att inte bry sig, om varken sig själv eller någon annan. Liggunderlag? Fuck that! Här skyndar vi på Mr. Ischias framfart.
Kompisar som tar upp hästbajs från gatan, för att sedan springa och high-fiva en ovetandes tjej, är också underbart ibland.
Att några timmar senare skrika sushi när en asiatisk tjej presenterar sig som Susie, är lite på gränsen, men jag skrattade i alla fall.
Att få en vattenballong i huvudet, och ge tillbaka med samma mynt samtidigt som man skanderar: BOOM, motherfucker!
Allt det här blev osammanhängande, men hela min kropp är osammanhängande, så.
mikrobloggar för långt
Vad är morgon, vad är natt? Var det igår vi var ute, eller var det i förrgår?
Det spelar ingen större roll. Sömnen är bara en kroppslig nödvändighet som sker, men den definerar inte längre dagar och svunnen tid.
Det hela är aningen svinigt, och man går ständigt på vakt om pekfingret av ansvarstagande tittar förbi.
and I wonder
Jag har märkt en sak, under årens gång, gällande mitt skrivande i diverse bloggar.
När man lägger ner sin själ i ett inlägg, och det därav blir ett längre sådant, så blir det oftast inga kommentarer.
Däremot, när jag snarare spottar på min själ, och skriver få rader om bajs eller något annat tankefuttigt, så får jag gensvar direkt.
Hur kommer det sig? Är det tråkigt att läsa längre saker som faktiskt handlar om något? Är mikrobloggens tid verkligen här?
Jag som trodde jag hade en skarp linje av soldater, som stred.
