amatörhörnan

Det var ett tag sedan nu, men jag stod utanför systembolaget. Jag stod där och betraktade regndropparna som sprutade sin vrede över hela socknen.

Just det här regnet var ett sådant som saknade syfte. Det hade inte varit en period av hetta innan, så att man kunde sagt något i stil med: Ja, det är i alla fall bra för brandrisken. Eller, det här är bra för böndernas skörd. Nej, det fanns absolut inget utrymme för en ångestdämpande lögn.
Allt var bara djävulens verk, eller Guds urin, eller något annat logiskt.

Jag tog skydd under Gröna husets trygga tak, och väntade på en lucka för att springa.
Plötsligt hör jag en röst som säger: "Regnet faller, och vi med det."
Jag vände mig om och fick se en avdankad människa, en laglös garageinneboende vars enda behov är alkohol.
Han gav mig ingen chans till att ifrågasätta citatet, vad det innebar och vad det hade för ursprung. Han fortsatte istället beklaga sig över att han var för snurrig för att cykla, och hur mycket han hatade somalier. Dessutom var han väldigt noga med att poängtera att han inte var full, han hade bara rökt på.

Sedan försvann han.

Jag har inte tänkt så mycket på hans första mening sen dess, förräns det idag slog mig. Återigen när jag stirrade på meningslösa vattendroppar.
Första känslan är att det faktiskt var en alkoholist som bara snackade skit, som inte visste vad han sa. Men andra känslan är något större. Det kanske var en metaforisk poäng i citatet som jag inte förstår. Många alkoholister sitter på en parkbänk hela dagarna, de observerar folk samtidigt som lådvinet gör dem lulligt öppensinnade. De måste kunna betrakta livet på ett helt annat sätt.
Parkbänksalkoholister är kanske våra största livspoeter, en oanvänd resurs i samhället.
Det är allt jag säger.