balansen mellan fenomen och psykopat



Jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska förhålla mig till människor av den här typen. Människor som exploaterar sig oerhört med något som de uppenbarligen inte kan. För det är ju sällan ett klipp av samma människa som läggs upp, utan en drös av självinsikt i lösvikt. Bara den här tösen kan snart släppa ett Best of-album med alla låtar hon har i sin repertoar.
I och med detta skapar hon bara en massa hatare där ute. Och folk kan ju klanka ner på hatare överlag, som procentuellt bara är ren ondska. Men de som gillar det här, och säger saker som: ha! you go girl! I dig you aiiiight !?, är ju nedlåtande i sig eftersom de i grund och botten också hör att det är skit. De ser på henne som en utvecklingsstörd och klappar henne på huvudet. Hatarna i detta fallet är ju de enda som egentligen kan backa upp sitt utlåtande - till en viss gräns, naturligtvis.

Det som jag undrar mest är vad som är drivkraften. Ett gränsskridande är när hon gång på gång lägger upp saker på youtube, och uppenbarligen suger åt sig av de kommentarer som är positiva. Senare söker hon till idol, och det är då hon blir en av dem som oförstående lackar ur totalt efter juryns sågning.

Eller så är hon helt ironisk.

Men jag har svårt att se det, för någonstans ser jag en psykopat i ögonen på henne. Hon bygger inte upp till en musikalisk scen, utan sätter sig helt från ingenstans på en datorstol, väntar in texten och sen sjunger hon på utav bara helvete.
Hon strechar nacken, skänker oss psykopatögonen och kör: Play the cards with Spades to start
And after he's been hooked I'll play the one that's on his heart HAHAHAHA I'M GONNA KILL YOU IN YOUR SLEEP HAHAHA KILL ALL HATERS! FUCK! HAHAHHAAH WHERE'S MY KNIFE!??!?!

Eller?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0