amatörhörnan

Ja, jag slänger ihop ett inlägg vettja! tänkte jag. Inte alls så klämkäckt som jag just fick det att verka som. Som att jag just sotat Karlssons skorsten, och kände för att knåpa ihop ett blogginlägg av bara farten. Efter jag smakat på fru Karlssons sockerkaka, givetvis.

Nej, det var inte klämkäckt någonstans. Inte ens lätt. Genom att förverkliga denna skrift var jag tvungen att tända lampan. Det i sin tur innebar att jag var tvungen att resa mig ur den fantastiska soffposition jag handsytt i några timmars tid. Som om inte det vore nog, så var jag tvungen att förflytta laptopen från min mage till bordet, för att överhuvudtaget ge mig en ärlig chans till att kunna skriva vettigt. Då hade alla sladdar denna sidan ekvatorn trasslat ihop sig, vilket yttrade sig i ett jävla konstverk som tog alldeles för många sekunder att reda ut.

När det väl var klart kom utmaningen att veta vad jag skulle skriva om, vilket inte alltid är så lätt. Man vill ju helst komma med något som i alla fall kan verka innehålla substans. Kollade facebook i jakt på inspiration, men i och med att 93% av befolkningen skriver om afro power dance, tentor och barn, så hittade jag inget alls.
I takt med detta stressar tiden mig. Klockan är nu 03:42 och jag har vänt dygnet både en och tre gånger. JO! jag har ett jobb. Men jag har varit sjuk den här veckan, och är fortfarande i viss mån. Men, utan febertermometer så kan man aldrig ställa en korrekt diagnos, som Einstein sa. Och det är lite mitt problem - det är svårt att konkret fastslå min yrsel.

Har jag feber fortfarande?
Är det för att jag inte ätit på tre dygn?
Är det för att jag ska vänja mig vid en 200 kronors-sedel?

Bryderier från en lastgammal snart 25-åring. Far åt helvete.