nålstickande flashbacks
Det slog mig idag hur jag, aspackad, befann mig på en pressöppning på restaurangen Arabusta för ett par år sedan.
Lysena var på, jag trodde det var fest. Jag gick in utan närmare eftertanke och fick ett block med penna tillsammans med ett glas vin. Tillsammans med ett par lokaltidningar satt jag sedan och fokuserade blicken på någon som stod och glorifierade framtiden som skulle ge ekonomisk vinning. Konceptet var vattentätt, enligt denne.
Själv fattade jag inte riktigt vad jag gjorde där. Jag hade väl sänkt en sjuttis, blivit för full och gått iväg från någon fest. Hur jag sedan hamnade i detta läget är oklart.
Men jag minns hur jag bara reste mig mitt i någons mening och sprang ut.
Efter det har jag inte riktigt begrundat händelsen, tills idag.
Gött att du länkar bloggen på twitter för annars hade jag inte hittat hit och fått läsa detta. Hur i hela fridens namn har ingen kommenterat detta inlägg?! Det är ju förihelvete skitroligt! Är det sant? Lägg hela denna historia som en såpa i feeden så lovar jag så stora mängder followers att du antagligen får torgskräck och slår någon på käften. Slå inte mig.
Tchyss!
