ett forum för galenskap
I många forum kan jag helt enkelt inte hålla käften. Jag får ofta en stark känsla av att få min röst hörd, både på gott och ont. Allt beror på sammanhang - jag har exempelvis svårt för att rätta människor om de har fått något helt om bakfoten. Exempelvis - Jo. Brad Pitt spelade i Terminator, den första alltså. När en människa är så säker på sin sak, är jag för godhjärtad för att spräcka den bubblan. När jag dessutom vet att det krävs en stark retorisk övertygelse och ett besök på Wikipedia, drar jag mig undan ännu mer. Men i övrigt älskar jag att lägga näsan i blöt, och kanske provocera en aning samtidigt. Inte minst på Facebook.
Men i ett klassrum är jag helt knäpptyst.
I ett klassrum finns så många röstkåta personer att jag gärna låter dem hålla fanan. I ett klassrum upphör självinsikt, och ett blodbad av nödvändig kunskap kombineras med smarta och mindre smarta vinkningar om människors olika erfarenheter i livet. Nedan ska jag försöka lista olika personligheter som är vanligt förekommande i ett klassrum. Förbered er på ytlighet, för det är det jag har att gå på för tillfället.
Den äldre som redan "kan allt" - När läraren levererar ett par viktiga ledord inför framtida karriärer, kommer denne och lägger till saker. Detta eftersom denne redan har varit med om det, vilket denne gärna poängterar. GÄRNA poängterar. Nu menar jag sjukt mycket. Det är nästan konstnärligt hur denne lyckas nästla in sina erfarenhetspoäng i de mest udda situationer. Denne är som gräddet på moset även berest, vilket denne gärna poängterar.
Min kommentar: Jag är för det mesta mållös gällande ärendet. Men jag undrar ofta varför denne läser en utbildning den redan kan.
Filmiten - Den som alltid drar paralleller till filmer. Denne har någon rubbad uppfattning om att det är mer arty att stanna hemma och kolla på film istället för att socialt utvecklas. Det är dessutom filmer som Smoke on a train, embraced dog reincarnated jaw, och andra filmer ingen hört talas om.
Min kommentar: Jag är för långt ifrån den här livsstilen för att överhuvudtaget yttra mig. Men jag har evolutionerat den mänskliga rasen genom att, utan händer, kunna vika igen öronen när en av denna karaktär försöker säga något.
Den studentikosa fasanen - Den som inte nöjer sig med att engagera sig själv i föreningslivet, utan även tillfredsställs genom att tvinga andra att göra samma sak. "Studentlivet är en välsignelse från Gud, och vi måste alla delta och göra det bästa av det!", måste mottot vara. Bli inte förvånad om du hör denne säga saker som, "Ska du med och sy världens största lapptäcke efter lektionen?", eller, "Vore det inte kul om hela klassen hade en fest med Basshunter-tema i helgen?".
Min kommentar: Allt som blir lite för studentikost avskyr jag. Därav får denne stryka med av bara farten. Trots att nästan 100% av allt som innefattar studentliv är alkohol, så är det något obehagligt frireligiöst över hela skiten. Detta vet jag ju dock inte med säkerhet, eftersom jag starkt tagit avstånd från det.
Den som bara måste säga något - Den värsta av alla. Denne tar lärarens fråga/svar och formulerar snabbt om den med alla fungerande synonymer som finns, sedan slänger den högt tillbaka slutprodukten rakt upp i pallet på alla närvarande. Allt detta med en väldigt självbelåten min. Denne får den mest insiktslösa människa att vända sig till en klasskamrat med en konfundersam och misstrogen blick.
Min kommentar: Något hände som liten med denna människa. Något vi andra förmodligen aldrig får svar på.
Jag - Sitter allmänt tyst i ett hörn och försöker återge någon sorts allmänbildad look - detta för att kompensera det faktum att jag aldrig säger något och inte vill att någon ska tro att jag är helt jävla korkad.
Min kommentar: Skärp dig.
Men i ett klassrum är jag helt knäpptyst.
I ett klassrum finns så många röstkåta personer att jag gärna låter dem hålla fanan. I ett klassrum upphör självinsikt, och ett blodbad av nödvändig kunskap kombineras med smarta och mindre smarta vinkningar om människors olika erfarenheter i livet. Nedan ska jag försöka lista olika personligheter som är vanligt förekommande i ett klassrum. Förbered er på ytlighet, för det är det jag har att gå på för tillfället.
Den äldre som redan "kan allt" - När läraren levererar ett par viktiga ledord inför framtida karriärer, kommer denne och lägger till saker. Detta eftersom denne redan har varit med om det, vilket denne gärna poängterar. GÄRNA poängterar. Nu menar jag sjukt mycket. Det är nästan konstnärligt hur denne lyckas nästla in sina erfarenhetspoäng i de mest udda situationer. Denne är som gräddet på moset även berest, vilket denne gärna poängterar.
Min kommentar: Jag är för det mesta mållös gällande ärendet. Men jag undrar ofta varför denne läser en utbildning den redan kan.
Filmiten - Den som alltid drar paralleller till filmer. Denne har någon rubbad uppfattning om att det är mer arty att stanna hemma och kolla på film istället för att socialt utvecklas. Det är dessutom filmer som Smoke on a train, embraced dog reincarnated jaw, och andra filmer ingen hört talas om.
Min kommentar: Jag är för långt ifrån den här livsstilen för att överhuvudtaget yttra mig. Men jag har evolutionerat den mänskliga rasen genom att, utan händer, kunna vika igen öronen när en av denna karaktär försöker säga något.
Den studentikosa fasanen - Den som inte nöjer sig med att engagera sig själv i föreningslivet, utan även tillfredsställs genom att tvinga andra att göra samma sak. "Studentlivet är en välsignelse från Gud, och vi måste alla delta och göra det bästa av det!", måste mottot vara. Bli inte förvånad om du hör denne säga saker som, "Ska du med och sy världens största lapptäcke efter lektionen?", eller, "Vore det inte kul om hela klassen hade en fest med Basshunter-tema i helgen?".
Min kommentar: Allt som blir lite för studentikost avskyr jag. Därav får denne stryka med av bara farten. Trots att nästan 100% av allt som innefattar studentliv är alkohol, så är det något obehagligt frireligiöst över hela skiten. Detta vet jag ju dock inte med säkerhet, eftersom jag starkt tagit avstånd från det.
Den som bara måste säga något - Den värsta av alla. Denne tar lärarens fråga/svar och formulerar snabbt om den med alla fungerande synonymer som finns, sedan slänger den högt tillbaka slutprodukten rakt upp i pallet på alla närvarande. Allt detta med en väldigt självbelåten min. Denne får den mest insiktslösa människa att vända sig till en klasskamrat med en konfundersam och misstrogen blick.
Min kommentar: Något hände som liten med denna människa. Något vi andra förmodligen aldrig får svar på.
Jag - Sitter allmänt tyst i ett hörn och försöker återge någon sorts allmänbildad look - detta för att kompensera det faktum att jag aldrig säger något och inte vill att någon ska tro att jag är helt jävla korkad.
Min kommentar: Skärp dig.
att skämmas över sig själv
Jag läser ännu en bok av Erland Loe och blir inspirerad till att skriva i ett ruskigt tempo om mina innersta funderingar. Eller, snarare om mina innersta livsåskådningar. De där man bara har för sig själv och sällan delar med sig av. Som att stå och dansa för sig själv framför toalettspegeln i sin absoluta nakenhet. Danssteg som är så pass förbjudna att tanken på att dela med sig av dem får en att må psykiskt dåligt. Eller att i huvudet diskutera med sig själv, att få tankarna i rullning och inte kunna hejda dem. Då är man ensam, eftersom man inte riktigt har kontroll över sin innersta spets. Sin innersta spets - platsen där man alltid är ensam. Där inte ens kärlek kan tränga sig igenom. Den är och förblir ensam, oavsett om du dör hand i hand med någon.
