Utkast: Juli 4, 2010
Jag minns att det slog mig när jag gick.
Det slog mig hur något som var så oskyldigt och kravlöst nu framkallar ångest.
Stenen vid skogen, som var så stor och kämpig att klättra upp för, är nu väldigt liten. Det borde vara stenen som skänker nostalgi om solen i det pittoreska. Men den är bara ett tecken på att jag följt samma stig sedan dess.
Det slog mig hur något som var så oskyldigt och kravlöst nu framkallar ångest.
Stenen vid skogen, som var så stor och kämpig att klättra upp för, är nu väldigt liten. Det borde vara stenen som skänker nostalgi om solen i det pittoreska. Men den är bara ett tecken på att jag följt samma stig sedan dess.
Kommentarer
Trackback
