balladen om bristande ledighet
Tiderna som student har ju som självfallet en abnorm inverkan på ens rådande ekonomi. Man kan, varken under den studerande tiden eller någon månad efter, inte agera som vanligt. Inte alls som den kugge i den svenska ekonomin man en gång var.
Med den faktan i bagaget är att jobba hela sommaren en naturlig lösning. Men när man är mitt i arbetandet, mitt i Sveriges dagssländagrönska, så inser man varför man behöver semester.
Men jag behöver inte den för att vila upp mig, eller något annat skitsnack. Det har vi ju sjukpenningen för?
Jag behöver den för att skita i precis allt. Att kunna ignorera alla ansvar som vuxenhet(går kanske att diskutera) innebär. Att få umgås med nära och kära precis varje minut av dagen. Att kunna vakna upp helt förstörd på grund av gårdagens bravader, men känna lättnaden över att man kan få precis lika roligt igen utan att normerna vänder sig i graven. Att kunna semesterröka sönder lungorna, och känna hur frihetens rökelser symboliskt river sådär härligt i strupen. Att ha så ont i halsen för all grogg man druckit, så att man måste dricka mjölkdrinkar i flera dagar.
Att ta allt med ro.
Visst är studietiden härlig, även om ekonomin sätter sina begränsningar. Flexibiliteten, att kunna schemalägga sina egna dagar, är vad jag saknar mest.
Upplever just nu min livs första semester. Ganska ballt faktiskt. Har inte riktigt utnyttjat min frihet till fullo ännu men kommer absolut sikta på den semesterbild du nyss ritat upp. Vara sig själv för en stund. Klockrent.