amatörhörnan

Mina blickar mötte en text angående prins Carl-Philip och hans flickvän, vad hon nu heter. Det var något om att hon ställt upp i Slitz? ( jag sätter ett frågetecken där, eftersom jag inte riktigt kan historien. Jag sneglade bara, så att säga.) 

Spontant undrade jag vem som intresserar sig av den här informationen. Och jag ställde också frågan till min dåvarande allmänhet. En fråga som genast fick mig att våndas av dumhet, eftersom det naturligtvis intresserar alldeles för många. Jag formulerade istället frågan till om någon stör sig på att hon ställt upp i Slitz.
Dumhet, igen. Naturligtvis sitter det bakelitrövar där ute som höjer ett ordningens finger, och gormar om att "sånadära ska jivlar inte vara bland kungahuset". 
Efter allt satt jag och själv höjde ett ordningens finger till alla som orkar bry sig om skit. Jag drog alla över samma kam; de som skriver insändare om folk som kört lite för fort på byvägen. De som skriver insändare överlag. Folk som skickar dagens ris. Folk som bryr sig om hur andra ser ut och är. Folk som enligt mig inte är folk.

Och det ligger något i det sista exemplet. Jag är inte bättre själv. Jag är det jag hatar, på andra sidan.
Paradoxen om att skriva insändare om folk som skriver insändare viskar i min omgivning.