amatörhörnan

Den stora och maffiga klockan ringde högt över lokalerna, och jobbet var slut för dagen.
Fredagen stod intill mig och sa att allt skulle bli bra.

Jag gick därmed raka vägen till tåget, som skulle på vallfärd hemåt, där jag har mitt lilla näste.
Inne på tåget var gången smal, man var tvungen att armbåga sig fram i djungeln av falerade människor utan körkort.
Men vägen till min plats, min tron, var förhållandevis enkel. Tills jag stötte i något stort, men mjukt.
Tankarna började flöda i mitt arma huvud, vad är det? En stor godisbit? En geléklump?

Nej, det var det inte. Det var den största och fetaste tjej jag i minne kan komma ihåg att jag sett.
Jag tappade hakan så hårt att richter-skalan ökade med 4%. För att inte tala om hur min mage vände på sig; uppochner som en osäker karusell på ett skabbigt roadtrip-tivoli.
Det var som om Jabba da hut aldrig dog när prinsessan Leia så hjältemodig ströp honom. Men för att vinkla det åt ett annat håll, så är det troligen en grov förolämpning å Jabba da huts vägnar att ens göra jämförelsen.

Som att denna makabra återberättelse inte var nog, så kommer det mer.
Mitt på den luftmadrass-liknande pannan, så satt en gigantisk finne. En finne i sitt mest mogna stadie.
Den satt där, som om det skulle vara så. Som om det var en tavla hon hängt i pannan, som en accessoar.
Ett tag tror jag den talade till mig, den bad mig om hjälp.
- Hjälp mig! Hjälp mig ! Kläm kläm kläm mig !!

Jag satte mig längre bort för att försöka glömma min syn. Denna svarthåriga best med en talande finne i pannan.
Tåget stannade, och hon gick förbi.
Hennes arm var full av rakbladssnitt, och då menar jag hela armen. Jag ville fråga henne, vad är det du skjuter upp?
Ta hela? Varför göra saker imorgon när du kan göra det idag?

Hon leker med livets frukter utan att skämmas. Det får mig att må illa, men jag finner en viss respekt.