saurons öga
En lärare står och pratar om ordklasser som jag skiter fullständigt i.
Till slut inser jag att borde anteckna, och för därför pennan till handen. Men det är för sent. Läraren börjar hastigt att sudda ut allt han skrivit. Och där sitter jag, besudlad på kunskap.
Inte nog med det. Läraren lyckas med en problematisering jag tidigare stött på i liknande sammanhang.
Han suddar ut alla former av tusch på tavlan, utan en prick.
Allt är alltså borta, förutom en liten, liten jävla uns av tusch.
Kvar ligger den, pricken, och bara finns. Som en irritation. Som ett orosmoment.
Men framförallt gör den mig helt manisk.
Helst vill jag bara springa fram och ifrågasätta vadfan läraren håller på med.
Varför tar du inte bort allt när du ändå håller på, är du helt dum i huvudet? vill jag fråga.
Näst helst vill jag bara springa fram och sudda ut den där jävla pricken. För att få känna lättnaden av att en gång vunnit kampen mot den osuddade tuschfläcken.
Detta är verkligen något som bekommer mig, på riktigt.
Till slut inser jag att borde anteckna, och för därför pennan till handen. Men det är för sent. Läraren börjar hastigt att sudda ut allt han skrivit. Och där sitter jag, besudlad på kunskap.
Inte nog med det. Läraren lyckas med en problematisering jag tidigare stött på i liknande sammanhang.
Han suddar ut alla former av tusch på tavlan, utan en prick.
Allt är alltså borta, förutom en liten, liten jävla uns av tusch.
Kvar ligger den, pricken, och bara finns. Som en irritation. Som ett orosmoment.
Men framförallt gör den mig helt manisk.
Helst vill jag bara springa fram och ifrågasätta vadfan läraren håller på med.
Varför tar du inte bort allt när du ändå håller på, är du helt dum i huvudet? vill jag fråga.
Näst helst vill jag bara springa fram och sudda ut den där jävla pricken. För att få känna lättnaden av att en gång vunnit kampen mot den osuddade tuschfläcken.
Detta är verkligen något som bekommer mig, på riktigt.
Kommentarer
Trackback
