lättar på trycket
Jag sitter långt bak i ett klassrum och observerar.
Längst fram står en skepnad och pratar om saker, på ett sånt där "naturligt sätt". Allt känns så ansträngt att jag drar liknelser mellan det, och när kassörskan på statoil väldigt tydligt håller blicken på dig och samtidigt knapprar in personnumret när man hyr film. Hon vill någonstans att man ska tänka,"oh herregud! hon kan verkligen slå in numret utan att titta på tangenterna! snabbt dessutom!". Men man tänker, "oh herregud. vad pinsam du är. måste du verkligen tvinga mig att genomlida detta?"
Men istället fortsätter skepnaden att flänga omkring med kroppen så avslappnat att allt hon säger känns orimligt, ungefär som en laktosintolerant ko.
Naturligtvis sitter en massa besserwissrar på första parkett, och poängterar självklarheter som även borde göra skepnaden mordisk. Det hela får mig att tänka på hempysslade julkort.
Längst fram står en skepnad och pratar om saker, på ett sånt där "naturligt sätt". Allt känns så ansträngt att jag drar liknelser mellan det, och när kassörskan på statoil väldigt tydligt håller blicken på dig och samtidigt knapprar in personnumret när man hyr film. Hon vill någonstans att man ska tänka,"oh herregud! hon kan verkligen slå in numret utan att titta på tangenterna! snabbt dessutom!". Men man tänker, "oh herregud. vad pinsam du är. måste du verkligen tvinga mig att genomlida detta?"
Men istället fortsätter skepnaden att flänga omkring med kroppen så avslappnat att allt hon säger känns orimligt, ungefär som en laktosintolerant ko.
Naturligtvis sitter en massa besserwissrar på första parkett, och poängterar självklarheter som även borde göra skepnaden mordisk. Det hela får mig att tänka på hempysslade julkort.
Kommentarer
Trackback
