amatörhörnan

Det är inget fel på en människa som skrattar åt en som stammar, och det är inget fel på en människa som stammar.

Gällande första delen på ovanstående uttalande; det är givetvis fel att skratta ur perspektivet att håna eller nedvärdera. Men det är mänskligt att gömma sitt leende i servetten när en stammare exempelvis ska uttala ett ord på V, följt av exempelvis U. (t.ex. vulkan, för att vara lite aktuell)  - v-v-vuuy...veiv..vuu-vuuy-vuuuyy..vulkan.
Det hela artar sig då att denne stammare lyckas få till ett ljud, som närmast låter som när man hoppar med dinosaurien Yoshi i Super-Mario. Och hur är det tänkt att man ska reagera då?

Att man hamna i en ovan situation innebär även att man inte har hunnit skapa en mental motståndsrörelse som ska hindra en från allt olämpligt. Visserligen är jag numera insmord i stammarens guide till galaxen, och reagerar inte på samma sätt. Men jag har fortfarande vissa frågeställningar som är olösta. För det hela är komplext.

1. När han/hon tar tid på sig att säga en hel mening. Vad gör man under tiden? Tittar man fortfarande denne i ögonen? Eller får man lov att titta på andra saker i omgivningen?

2. Får man hjälpa till att hitta ordet man tror att han/hon försöker uttala? Eller är det ohyfsat och kanske rent av nedvärderande?

3. Om man, mänskligt nog, får en liten skrattattack. Ska man öppet visa den, och kanske låtsas som man trodde han/hon sa ett skämt? Eller ska man försöka dölja den? Kanske skylla på hosta?

- Prr...prrri!..prreiiiiiiuuuuuhhhh...pris,et...priset är 10 kronor.

Kanske tycker ni det här är oväsentligt. Och det är det ju, till viss del. Men jag hävdar ändå att det är en liten, liten, del i det vi kallar det sociala spelet.
Det här är dessutom ett känsligt inlägg, eftersom det kan drabba min sociala situation på universitet.
Men hey! Allt för konsten?