wrap it up
Efter att snart ha varit sjuskriven i sex veckor, så börjar man sakna sin normala vardag.
Typ som att vakna 05.15 och verkligen avsky varje ingrediens i den stora gratäng vi kallar livet. Naturligtvis är avskyn inte en kronisk del av min tillvaro, utan den lägger sig i takt med yrvakenheten. När jag väl vaknar till, så övergår avskyn till en frustration över många ingredienser i den stora gratäng vi kallar livet.
Som en vandrande vålnad sprängfylld med vakuum går jag sedan vidare och tittar ut över mitt vardagsrum. Det är inte speciellt städat, och det är kallt som en isbjörns rövhål eftersom jag tydligen glömt fönstret öppet. Fönstret är förmodligen öppet för jag försökt vädra ut lukten av oslängda sopor, som ligger och tittar på mig som ett nikotinberoende.
Frukost är det inte tal om. Vad ordnar man fram ur ett tomt kylskåp?
Jag borstar istället tänderna med en tandborste, där fransarna är så hårda att jag får spotta blodigt tandkött i en kvart efteråt.
Sen klär jag på mig, mycket, för det är nog ihjälfrusen sommar utomhus. Och i det klimatet väntar jag sedan på bussen, som ska ta mig till jobbet.
Ni såg rätt, bussen. Jag har inte råd med en bil. Och det spelar ingen roll, för jag har inget körkort.
Det är fem år sedan jag fyllde 18, och på den tiden har jag inte haft tid.
- Yeah, sure, I'll go on a date with you. Pick me up at seven?
- Ja! Jag kommer med min tandemcykel!
På jobbet blir jag väl mött av valkfingrade kreatur, som utan att säga något påminner mig om en framtid jag inte vill möta. Sen jobbar jag med händerna! Det är så otroligt manligt. Jag borrar, jag svetsar, jag bygger.
Allt medans stereotyper hickar generaliseringar lika ofta som 80% av facebook särstavar.
Och allt det här för att det ska vara så jävla svårt att veta vad man vill.
Yes box. Ses på juldagen, jag tror säkert ni har något roligt att berätta!
Typ som att vakna 05.15 och verkligen avsky varje ingrediens i den stora gratäng vi kallar livet. Naturligtvis är avskyn inte en kronisk del av min tillvaro, utan den lägger sig i takt med yrvakenheten. När jag väl vaknar till, så övergår avskyn till en frustration över många ingredienser i den stora gratäng vi kallar livet.
Som en vandrande vålnad sprängfylld med vakuum går jag sedan vidare och tittar ut över mitt vardagsrum. Det är inte speciellt städat, och det är kallt som en isbjörns rövhål eftersom jag tydligen glömt fönstret öppet. Fönstret är förmodligen öppet för jag försökt vädra ut lukten av oslängda sopor, som ligger och tittar på mig som ett nikotinberoende.
Frukost är det inte tal om. Vad ordnar man fram ur ett tomt kylskåp?
Jag borstar istället tänderna med en tandborste, där fransarna är så hårda att jag får spotta blodigt tandkött i en kvart efteråt.
Sen klär jag på mig, mycket, för det är nog ihjälfrusen sommar utomhus. Och i det klimatet väntar jag sedan på bussen, som ska ta mig till jobbet.
Ni såg rätt, bussen. Jag har inte råd med en bil. Och det spelar ingen roll, för jag har inget körkort.
Det är fem år sedan jag fyllde 18, och på den tiden har jag inte haft tid.
- Yeah, sure, I'll go on a date with you. Pick me up at seven?
- Ja! Jag kommer med min tandemcykel!
På jobbet blir jag väl mött av valkfingrade kreatur, som utan att säga något påminner mig om en framtid jag inte vill möta. Sen jobbar jag med händerna! Det är så otroligt manligt. Jag borrar, jag svetsar, jag bygger.
Allt medans stereotyper hickar generaliseringar lika ofta som 80% av facebook särstavar.
Och allt det här för att det ska vara så jävla svårt att veta vad man vill.
Yes box. Ses på juldagen, jag tror säkert ni har något roligt att berätta!
Kommentarer
Postat av: linnea
hahaha! "mörkt som i en säck och kallt som i en jävla isbjörns rövhål" är väl det Johan Glansiska originalet va? om det inte var därifrån du fick det så är det väl bara att konstatera att du håller samma klass som denne herre
Postat av: ozy
ja, det är väl lite uppenbart att det var Glans-inspirerat. så jag håller nog inte samma klass som honom. ha ha
Trackback
