amatörhörnan

Jag bor i ett horhus.

Det kanske låter lite hårt, men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Alla som bor här känns märkliga, eller på någotvis utanför allt som ryms inom det normala. Husets historia osar lustigkurrar och glädjeflickor. Här knackade man dörr om man ville röka pipa eller nuppa fula.
Herr Andersson syntes misstänkt ofta vingla runt i harrys-husets korridorer, och lyssnade man väldigt noga hörde man fru Lönnmark ange priset för kvällen. Man hinkade mjöd och slogs med utbölingar.
Detta är naturligtvis bara min teori om vad som ägde rum här förr om åren.
Mycket grundar jag på lukten i hissen.
Det är ständigt en ny lukt, den ena värre än den andra. Ibland luktar det fan lik, och ibland luktar det billigt hårspray.
Idag luktade det gammal svettig vårjacka och cigarr.