amatörhörnan

Hata är ett starkt ord.

Problemet är att det finns få synonymer med samma tyngd, samma explosiva karaktär.
Ogilla, det kan man ju göra. Man kan ogilla en smak, exempelvis. Men det betyder inte att man avstår den i en trängd situation.
Man kan även ogilla något starkt. Lite tyngre. Men tyngre i den benämningen att man är kristen och inte gillar kaffe. Det samtidigt som man adderar lite fy fåglarna, halle dar, fy galet och hällvete-i påsen.

Så jag tycker vi slutar hävda att hata är ett starkt ord, och istället huserar fritt med vårt välvårdade språk.
Och så låter vi avsky bli det nya hata. Att säga att man avskyr något, blir som att plocka fram den oslipade diamanten.

Jag hatar få människor. Men jag avskyr många beteenden.
Som att bry sig, alldeles för mycket. Att finna den energin i sig att säga till, att skälla på Statoil-personalen för bensinpriserna. Att skicka in dagens ris till den som höll alldeles för hög hastighet i ett bostadsområde. Att inte acceptera att någon ogillar en. Att inte äga någon självinsikt. Bland annat.

Och mitt i det här, sitter jag. Och skäller på folk för att dem skäller.
Jag är den som skriver insändare om folk som skriver insändare, jag är den som skickar dagens ris till den som skickar dagens ris.