pladderlicious

Jag öppnar telefonräkningen och ojjar över tillvaron. Aj, oj, jävlar! Vad har hänt här då? Vem har ringt med min mobil?
Vem jag skyller på vet jag inte, men det är i alla fall inte mig själv. Det är ungefär som att tro att väckarklockan som ringer inte är ens egen, utan någon annans. Det händer mig ofta. Men, åh! Peter förfan, stäng av din mobil! väser jag. Tre sekunder senare undrar jag vem fan Peter är, och då har jag redan försovit mig.
Kanske är det Peter som har ringt med min mobil? Räkningen är i alla fall abnorm, i mina mått mätt.
Likaså alla andra, som med en väldig timing infaller samtidigt var tredje månad.

För varje räkning jag betalar, så dör en del av mig. En del av mig jag aldrig återfår.
Det är bara en del som blir siffror, som flyter ut i systemet. Systemet som våldtagit sedlarna och gjort att loppmarkaden blivit ett svartvitt fotografi.
Och antikhandeln ska vi inte bara tala om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0