amatörhörnan

Det är nu när man har landat, som man får lite distans till det.
Filmer visas. Filmer på mig i mitt esse.
Jag känner inte igen mig själv. Jag skriker. Är full som ett jävla helvete - hjulet snurrar men hamstern är död.
Hade det inte varit jag, så hade jag hatat den människan.

Och sedan kommer jag hem till min egen lägenhet, som förmodligen inte kan klassas som ett boende längre. Det är bara en massa vanställda minnen som viskar om alkohol. Det ser ut som om en våldtäkt har ägt rum, där offret slagit för sin frihet in i det sista, och på kuppen vält allt som går att välta.

Så just nu ser jag inte det goda i onykterheten.
Men sen blir det ju onsdag.