mumlar

Jag behöver befinna mig i zonen, igen. Så jag känner vinets pulserande effekt längs skinnet. Så jag känner mig hel. Så jag slipper se människor i ansiktet. Så jag slipper se dig. Och dig. Och dig.

De flesta verkar ha något fel på huvudet.
Det är inte heller lätt att vara ödmjuk när man står ensam.
Utanför.
Tittandes ner på idioti.
Jag har omoget nog rensat ur min friends-list på facebook.
Och det kommer nog fortsätta.
För ibland orkar jag inte ta del av andras liv, eller att dem tar del av mitt.
Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0