amatörhörnan

Tittade i gamla dokument där gamla ord lever. Saker som jag skrivit, men tappat minnet om när.

Hittade bland annat det här, som jag måste ha skrivit på fyllan. Det är absoluta rödvinsord på sin pretentiösa topp.

"Jag ville skriva en sång, jag ville ge dig en sång.

Men orden fann inte takt, det blev bara tankar utan fasta punkter.

Du missförstod det kravlösa i vår intimitet. Och jag, jag tog mitt knyte längs järnvägsspåren.

Metallspåren symboliserade till slut min illusion om ett grönare gräs.

Du hade slutat att le, och jag befann mig i en svunnen tid när jag insåg att gräset är grönare där det regnar.

Man lever inte i historiken, man kan inte ta på framtiden. Du lever i en värld där du aldrig kan säga NU.

Till slut är det för sent.

För sent för att inse att man inte behöver långa metaforer framför tre ord."


Haha! Först blir jag lite äcklad, sen lite nöjd, sen lite ledsen.