amatörhörnan

Jag sitter i min violetta gungstol, den på altanen ut mot den skimrande utsikten. 
I mitt rus av whiskeydroppar begrundar jag livet som gått. Det har gått upp och ner, det har det. Men för vem har det inte det? I min genomgång av livet stannar jag till vid ett dåligt minne, som jag snabbt jämför med ett bra, och så var man på plussidan igen.

Ibland stannar jag upp för att harkla mig lite, och kanske hosta en aning. - Det känns i lederna, herregud, jag är ingen ungdom längre, tänker jag. Min goda livssyn avtrubbas en aning av faktumet, men så kommer tankarna på lilla Millan. Haha! En sådan liten krabat hon är! Fem år, det är en härlig ålder. Hon har allt framför sig. Mycket av det jag nu begrundar kommer hon att möta. Måtte jag bara leva tillräckligt länge för lära henne något! Vara där, vara en hjälte. Ge förslag, råd, tips. Jag kan ju, jag har ju varit med i leken nästan för länge!

Med ålder kommer många svar, men egentligen bara dem som tiden utvisat. Jag vet fortfarande inte vem jag är, vem jag var. Det var längesedan jag var ung, är jag över huvud taget samma människa? Kanske är det bara mina DNA-molekyler som viskar om ett forna jag. Kanske inte.
Jag kommer aldrig få veta om jag gjort rätt val eller inte, på det viset avundas jag religiösa.

Allt känns i alla fall bra just nu, här i min gungstol. Jag kommer sitta här tills fötterna lyfter, tills det bubblar i mina lungor. Tills jag inte bryr mig längre, ty då bara ett avslutande leende kan avslöja om det var smärtfritt eller inte.


Idag fyller jag 23 år! Grattis!