frågan som ställdes som ställde
Där var man, överförfriskad i all sin ordning.
Jag hade sedvanligt redan spillt ut en samling med vodka och späe[se:groggvirke] över en ny och ovanligt dyr laptop. Jag hade redan alkoholstrechat ut mina stämband så pass att folk fann min överröstning irriterande.
Pusselbit för pusselbit, landade och lade sig matchande tillsammans till det som utgör en vanlig lördag.
Steg tre var fyllesnacket. Detta mytomaniska och glorifierande, men ack så pompösa tillstånd man befinner sig i.
- Ut och pimpelfiska imorgon? Klockan sju på morgonen? Ja förfan, jag är på! Bara ring och väck mig innan, vettu.
Konsekvenstänket existerar inte längre; det försvann en sisådär femte klunken in på femte ölen. Ord som logik och hinder har helt plötsligt försvunnit ur ordboken, och ersatts med möjligheter och storhetsvansinne.
Det förvisso ett härligt själsläge, men ett farligt sådant. Mycket fyllesnack och lite verkstad.
I alla fall.
Fyllesnacket började halsas i takt med spriten. Och någon slängde ur sig en kommentar om en bok, han hade hört om. Varpå jag säger att jag läst den, vilket i sin tur gör att jag får frågan, som ställs med aningen häpen min:
- Läser du?
Det är en fråga som, från början, inte borde finnas. Men eftersom jag fått den slängd i ansiktet som en snöboll förr, så gör den antagligen det. Hur ska man tackla den?
Ska jag tackla det som att läsa är något speciellt. Som att det skiljer sig från allt annat. Att det är olämpligt, precis som serietidningar av någon anledning var förr. Att folk går runt i fängelser och våldtar bokmaler. "Well, well, what do we got here? A little book worm? Oops, dropped the soap did you? Aww yeah you little...."
Eller ska jag, mer troligt, tolka det som att personen i fråga anser mig vara så intellektuellt störd att jag inte förmår mig på böcker? "Hmm, läser verkligen Oscar? Han verkar ju helt jävla dum i huvudet. Nehe du! Den gubben går jag inte på. Jag frågar honom! Ja, det kommer jag göra! Rakt ut. Nu blir han nog ställd. Hihihihi..."
Jag vet inte. Frågan ställdes med någon sorts skeptisk nyfikenhet. Det finns film, musik, ljudböcker, men riktiga böcker? Nej, vet du vad. Det kan väl ingen orka med, speciellt inte han, Oscar.
haha. jag vet inte huruvida din teori rörande interners förhållande till bokmaler stämmer i verkligheten. men om du någon gång skulle råka in på en volta, gäller ändå det säkra för det osäkra. utrusta dig med en sån här!
:
http://www.youtube.com/watch?v=F7ym6w7Gikg&feature=player_embedded
haha. av någon anledning såg jag det klippet igår.
haha. fan