amatörhörnan

Jag sitter nu i mitt eget fördärv, och ojjar mig över min egen ignorans och oförmåga att vara konsekvent.

Jag förstör bara för mig själv, hela tiden.

Till slut vill ingen vara mig nära, och det är nog bara bra.
Sanningen är som en onykter trisslott, man skrapar fram den på fyllan.

Det värsta är att jag inte orkar bry mig, utan jag sitter med ett falskt huvud högt och låtsas att världen är lika purpur som mormors aftonklänning.

På tal om äldre människor. Jag har äldre amerikanska släktingar som vänner på facebook, vilket även det är ett kapitel i mitt fördärv. Dem är superduper-religiösa, och bidrar till mitt lutheranska arv som gjorde att jag faktiskt föddes av en oskuld.
Det hela skapar komplikationer, i form av när min frispråkighet artar sig på engelska.

En gång citerade jag filmen Team America, vilket innehöll orden Dicks, Pussys and Assholes.
Detta snedsteg nådde min mormor, som irriterat ansåg att jag inte skulle skriva något sånt eftersom jag inte är en expert på könsorgan.
Det är vad jag kallar generationsklyftor.



Hejdå.